Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. 99
framgå. Fryxell, hvilken — som man knappt skulle trott — kände
detta lilla impromptu, anför det också, men har olyckligtvis läst
fel och förklarar, att Bergklint deri velat uttrycka den önskan,
»att renare känslor måtte få plats i skaldens hjerta» *).
Märkvärdigt nog citerar äfven samme författare, ehuru i ett
annat sammanhang, den hänförda skildring, Oxenstierna i sin
dagbok gifvit af sitt första sammanträffande med skalden 2). Mindre
märkvärdigt synes det emellertid, att Fryxell, just då det gäller
att uppvisa hvad samtiden tänkte om Bellman, underlät att
hän-leda uppmärksamheten härpå. Och dock äro de ord, som
Oxenstierna egnar Bellman, sprungna ur hjertat och fulla af entusiasm.
Oemotståndligt har han hänförts. Den förnäme gustavianen var
ej så ensidig, som man sökt göra troligt.
På aftonen den 4 december 1769 träffade Oxenstierna för
första gången Bellman. Nyss hemkommen, skrifver han om honom
bl. a.: »Han sjunger sjelf ock spelar på Cittra. Hans gester, hans
röst, hans spelning som äro oförlikneliga föröka ännu mera det
nöjet man har af sjelfva versen som är alltid vacker, ock som
innehåller tankar, ömsom löjliga, ömsom sublime, men altid nya,
altid starka, altid oväntade, öfver hvilka man ej kan undgå att
häpna, ock antingen komma utom sig af förundran eller af skratt».
Under den påföljande natten kunde Oxenstierna icke »väl sofva»,
så starkt intryck hade Bellmans hela uppträdande gjort på honom
och så uppfyldt var hans hufvud af de »löjliga saker», han sett
och hört. Stundom brast han ut i ett öfverljudt gapskratt3).
Två dagar senare förnyade den unge ädlingen bekantskapen
med Bellman. »Sedan jag hade arbetat hela dagen uti
Deputatio-nen, skrifver han, geck jag bort med Casseur Stjernhof att åter
höra Bellman, ock fant mig där äfven så väl road som den första
gången. Han är ett verkeligt snille, ett original i Poesie, som äger
sitt eget värde olikt med alla andras. En pension gifven till den-
1) Fryxell, a. st. 177.
2) Sammastädes, 89.
3) Oxenstierna, Dagboksanteckningar, utg. genom G. Stjernström, 74, 75,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
