Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Bellman såsom skald bedömd af sin samtid.
ning var också en bekant rolighetsmakare, Leufstadius, inbjuden.
Han] och Bellman kände hvarandra blott till namn och renommé,
ej till utseendet. »Leufstadius var — säger Tilas — straxt färdig
med sin harpa och roade gästerne med sitt Bondeskratt, så at
buken måtte remnat på dem, men ingenting löijligare, än at han
nyttjade en hop Bellmans infall, dem han stundom ridiculerade,
utan at han visste det Bellman stod mitt i högen i bland de andre.
Bellman hade så när förlorat contenancen. Men Wärden sökte så
obligera honom, at ock på sin façon roa gästerne, hvilket då Hr
Politiegevaldigern märckte, blef han storögd och undrade hvem den
Herren var. Bellman satte sig så för et Bord, grimacerade at
stämma Orgor, trampade och intonerade, och sedan han fad t sine
Thoner i ordning, spelte han up
Min fader han hade fem barn,
Alle voro de Canailler,
Fyra af dem hängde de i segelgarn,
Den femte blef Gevaldiger.
Herr Politiegevaldigern tog sin hatt, gick sin väg, och ville
ej vidare veta af application» 1).
Man kan tänka sig hvilket jubel Bellman skulle väcka vid
tillfällen som detta. Och redan den omständigheten, att
Leufstadius »ridiculerade» hans infall, bevisar huru populär och allmänt
känd skalden redan då var.
Andra vittnesbörd bestyrka detsamma.
Om ett ordenskapitel, som Bellman höll på dagen ett år
senare än det af Oxenstierna besökta, ger t. ex. C. F. Fredenheim i
bref till sin fader, erkebiskop Mennander, en underrättelse, af hvars
ton framgår, att han hörde till Bellmans beundrare: han omtalar
deri Fader Berg såsom »immortaliserad i des visor»2). Ännu
lifligare tilltalad var dåvarande hof kansleren friherre Fredrik Sparre.
Om han också icke kunde godkänna det lif, Bellman lefde, och
1) Berättelsen tryckt hos Th. Ekelund, Förbisedda Blad ur vår Vitterhet, 20.
2) Brefvet (1770 n/i2) benäget meddeladt af professor H. Schück. Den
vid detta tillfälle föredragna bacchanaliska ordenshaudlingen finnes i Bellmans
Saml. Skrifter, ehuru der i något utvidgad form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
