Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 Bellman såsom skald bedömd af sin samtid.
Sörj, Bacchi Sällskap! Sörj en Hjelte,
Som Kärleks-Guden nederlagt;
Han war för swag at spänna bälte
Emot en högre Guda-magt —
Förkrossa nu den Bischoffskalken,
Som tömdes ut i fjolleri!
Se! Hymen, denne lille Skalken,
Som qwäft hans muntra Poesi.
Du Movitz! som han funnit wärdig
At blanda i sin wåta Sång,
Du synes uti fyllan färdig,
At gråta strömmar denna gång;
Jag ser du med et krus i handen,
Wil dränka denna din förtret;
Jag ser du slita wil de banden,
Som Hymen lagt på wår Poet. . .
Du ifras Movitz! för den ära,
At få behålla wår Homere;
Men hör man up at dig beswära,
Jag tror han aldrig rimmar mer;
Slå i och börja åter supa,
At dränka saknan af en wän;
Ty eljest kan din torra strupa
Af sådan oro gro igen.
Apollo sjelf, hwars lina öra
Blef retadt af hans lutas klang,
Är ond at längre ej få höra
En virtuos af denna rang, —
Nu får han endast Astrild wörda,
Och lefwa nykter, säll och glad,
Nu får han utan afund skörda,
De honom wäxta lagerblad.
Dock återkom och fatta Lyran,
Anacreon! du glädjens wän!
Sjung win och kärlek uti yran,
Och roa bröderna igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
