Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. 119
är väl icke fullt så odeladt som det, hvilket hade kommit
Epistlarne till del, ehuru dock ej obetydligt. »Bacchi Adels-promotion
och Riddarslag — heter det — intaga med skäl i denna Samling
första rummet. Öfwerallt, äfwen ock i några wårdslösare Stycken,
röjer sig Skaldens Originaltouche. Om någon skulle tycka at et
strängare wal, til winst för seder ocb smak, bordt göras, så
påminne man sig at Utgifwaren haft det dubbla ändamål at tjena
både Musikens och Witterhets-Älskare» Det riktas till slut en
obetydlig anmärkning emot, att brefvet till Schröderheim
förekommer i denna samling sånger, då dermed väl bör afses lyriska
poemer l).
Under de närmast derpå följande åren förekommer Bellman ej
utförligare omnämd i Stockholms-Posten. Först 1794 tager tidningen
åter till orda om ett arbete af honom. Samma år hade hans
öfversättning af Gellerts fabler, till hvilkens tryckning
förmyndarregeringen lemnat ett och annat bidrag, utkommit och det är denna,
som nu anmäles. Dessa fabler hade väl redan förut varit
öfversatta på svenska, men då den föregående tolkningen var skäligen
dålig, är det klart att Bellmans, som dock egde här och hvar
verklig poetisk förtjenst, skulle mottagas med bifall. Vidare utförlig
är dock icke Stockholms-Postens anmälan och om »Nye
Öfwer-sättaren, Herr Bellman, som förwerfwat sin lager på en helt annan
skaldeban», säges det egentligen icke så mycket. »Om Herr
Bellmans egen åtgärd — heter det — at hos oss uplifwa Gellerts
minne torde man kunna dömma af följande exempel, jämfördt med
gamla öfwersättningen». Till hvilkens fördel jemförelsen är afsedd
att utfalla, är lätt att finna2).
Denna recension var den sista, som under Bellmans lifstid i
Stockholms-Posten berörde hans författareverksamhet. Som redan
nämt, ha vi att anse den liksom alla de senare, såsom ett uttryck
för Kellgrens egen mening. Vi skola nu se huru hans anhängare
1) Stockholms-Posten 1791, n:r 257.
2) Stockholms-Posten 1794, n:r 56,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
