Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. 121
I dessa ord af Hammarsköld ligger onekligen en berättigad
opposition mot det ofvan anförda yttrandet. Malmström, som också
drar i fejd emot detta, uttalar sitt omdöme deröfver i följande ord:
»Detta är den Leopoldska smakens dom öfver Bellman, hvilken
således illa användt en talent, hvilken man med bästa vilja i
verlden icke kan förneka»1).
Hade Hammarsköld fällt detta sista yttrande, hade det kunnat
vara ursäktligt. Nu knappast. Redan 1852 — alltså före den tid,
Malmström höll sina föreläsningar i den svenska litteraturens
historia — hade nemligen i Nordisk Tidskrift offentliggjorts ett
poem, som af Leopold skrifvits till Bellman, då denne i början af
1792 återstälts från den svåra sjukdom, hvaraf ban hemsökts.
Dikten hör till något af det bästa, Leopold skrifvit, och dess
innehåll förtager totalt den Malmströmska domens sanning.
Poemet lyder:
Odödlige Bellman, du andas då än!
Ditt blod, som din vers, än med liflighet flyter;
Än Sverige af Kungen bland sångare skryter,
An skryter jag af att dig ega till vän,
Ee’n skymtade döden på tvådubbla kullen,
Re’n Gracerna sönko i tårar och flor —
Re’n plaskade Charon med åran kring jullen,
Man ropte: han for! Men du for ej, min bror.
Du for ej! Du lefver! Hell Sverige! Hell Norden!
Hell mig, som än glad af din grönskande krans,
Får dyrka af snillen det första i glans,
Får älska, bland hjertan, det bästa på jorden!
Sent komme den dagen, då vänskapens tår,
Som än i ditt sköte besvarad kan falla,
Skall två dina kinder och finna dem kalla,
Och fukta förgäfves din kransade bår2).
Att dessa verser verkligen gifva ett uttryck åt Leopolds innersta
mening och ej blott åt en ögonblickets mer eller mindre flyktiga
1) Malmström, Grunddragen af Svenska Vitterhetens Historia, III, 328.
2) Nordisk Tidskrift 1852, s. 232.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
