Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 Bellman såsom skald bedömd af sin samtid.
vis på sitt erkännande af hans förtjenster. Den senare invalde
honom till ledamot; den förra tilldelade honom ett af sina pris —
det Lundbladska.
Detta, skänkt af den frejdade latinaren, professor Johan
Lundblad, att tjena vitterhetsidkare utom Akademien till uppmuntran,
hade, då det 1789 utdelades, tillerkänts Lehnberg. Det följande
året hade det icke bortgifvas. Då det nu 1791 åter blef tal om
dess utdelande, tog Kellgren genast till orda för Bellman: i bredd
med honom ansåge han ingen annan kunna komma i fråga.
Akademien var enhälligt af samma mening. Priset tilldelades skalden
och i protokollet, der beslutet utförligt motiverats, heter det bl. a.:
»Herr Bellmans sällsynta och originala Snille, den förtjenst, dess
arbete egde i anseende till lyckliga och rika målningar, qvicka
infall, ett eget och till ämnena afpassadt rimsätt, den lyckligaste
förening med musiken, det bruk, han vetat göra af språket, äro
egenskaper, hvilka helt visst förvärfva dessa arbeten ett lika
bifall hos efterverlden, som hos samtiden» 1).
Hade Kellgren förut i Företalet till Fredmans Epistlar åt
samtidens omdöme öfver Bellman skänkt dess gedignaste form, fick
samma uppfattning här liksom den officiela bekräftelsen. Den
Svenska Akademien, smakens högsta domstol inom landet, hade
öppet förklarat sin beundran för skalden: det var tecknet till, att
nu var motståndet brutet, Bellman hade med snillets rätt trängt
igenom och hans kväden — såsom Akademien uttryckte det —
vunnit »autorisation äfven af de allvarsammare i nationen»2).
1) Ljunggren, Svenska Vitterhetens Häfder III, 42. — Samtidigt med
Bellman hade äfven Lidner anmält sig till erhållande af det Lundbladska
priset. Då det senare också blef tal om att bortgifva föregående årets besparing,
ville Rosenstein tilldela Bellman äfven denna. De flesta öfriga ledamöterna af
Akademien önskade emellertid uppmuntra »ännu en vitterhetsidkare» och
belöningen gafs på Kellgrens förslag åt Lannerstierna. Lidner erhöll ingen röst.
2) Ljunggren, a. st. III, 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
