Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvilka voro de poetiska arbeten, som Bellman ämnade utgifva år 1772? Af Johan Flodmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 Hvilka voro de poetiska arbeten, som Bellman ämnade utgifva år 1772?
At på Er trolöshet man ingen hämd kan fä.
Du Tomtebiss, som öfwer källrar råder,
Wälg ut et straff, en plåga utan nåder;
Lät källar-gålfwet sedan opp,
Sänd någon hit af Elfwars grymma Tropp;
Förstör och dräp hwar Krögar-Mo, som
andas,
Lät Bränwin, Öl, Tobak, alt om hwart
annat blandas,
Men skona Elsa dock, fast hon mig
skymfat har;
Fast hon mig slog et trästop uti flinten,
Mig skälde för en Mes, och spände mig
i klinten,
Jag henne halft om halft dock fri från
straffet tar.
Ach! Elsa, kan du ej en gäng i tankan
ömma,
Du som dock fådt af mig så mången
saftig puss,
Ach! kunde du så slå och glömma
Din Gardeskarl, din Pomeranske Buss,
Som gifwit dig sitt måwàås-gage,
Til möstyg, skor, til nålbref, trå och band,
Som frälsat dig från slagsmål och Bagage,
Och som bröt ut din murkna oxeltand;
En modig Grenadier med krökta knäf-
welbårar,
Som från gemen har tjänt sig upp til
Corporal;
Uff! Döden mig i halsen skårar,
Ach! om jag dock fick dö på krogen
Ko-sen dal!
Hwart raglar jag? I kärr och torra marker!
I hasselspön, som skärs på desse parker,
Kom wisén mig förskräckelse och nöd:
I oxar, som på desse backar wråla,
Säg’ Elsa om min usla död,
Och huru modigt jag har kunnat döden tala.
I denna krog en dödlik tystnad rår,
I detta lugn ses inga Båtsmän klappas,
Här flyter ej den minsta Bränwins tår,
Och intet öl uti bouteiller tappas.
I spökelser om nattetid!
Förlåt mitt brått, jag rubbar edar frid.
At på Er trolöshet, man ingen hämnd kan tå ?
Du Tomtebys, som öfver källrar rader,
Wälg ut et straff, en plåga utan nåder.
Lät källargolfvet sedan opp,
Sänd någon hit af Alfvars grymma tropp,
At De förstör hvar Krögar-Mö som andas,
Lät Bränvin, Tobak, Öi, alt om
hvartannat blandas;
Men skona Elsa dock fast hon mig
skymfat har,
Fast Hon mig slog et Trä-stop uti flinten,
Mig skälde för en Skurk och spende mig
i klinten,
Jag Henne halft om halft dock fri för
straffet tar.
Ach! Elsa kan Du eij en gång i tankan
ömma?
Du, som dock fått af mig så mången
saftig puss:
Hur kunde Du så slå och glömma
Din Gardieskarl, Din Pomeranska Buss?
Som gifvit Dig sitt ringa månads gage,
Til mösstyg, skor, till nålbref, trå och band,
Som frälsat Dig från Båtsmän och Kagage
Och som bröt ut Din murkna Oxel Tand;
En modig Grenadier med krökta
knäfvelborrar,
Som har ifrån gemen tient upp sig till
Corp’ral;
Uff! Döden mig i halsen skorrar,
Ach! kunde jag dock dö på krogen
Ko-sendahl !
Hvart raglar jag i kärr och tomma Parker?
I Hassel-spön, som skärs på dessa marker
Kom visen mig förskräckelse och nöd:
I Oxar som i dessa parker vråla
Säg Elsa om min usla död,
Och huru modigt jag har kunnat döden tåla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
