Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar till Bellmansdiktens historia. Af Richard Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anteckningar till Bellmansdiktens historia. 157
uppgift riktig, så ha vi här sålunda hans första dikt, för öfrigt
samtidig med ett par religiösa sånger, införda i Lärda Tidningar1).
Dikten, som på titelbladet bär mottot: Qvippe simul nobis habitat
discrimina nullo, Barbarus et tecti plus qvoque parte tenet; Ovid,
är ett 30 strofer långt poem, hållet i en moraliserande ton. Det
ingår nu visserligen ej såsom led i något »versekrig», men det
sinter sig till ett par dikter i ungefär samma genre. Bellmans
lärare Clas Ludvig Ennes hade 1755 utgifvit ett poem, som hette:
Allmänhetens åtskillige omdömen angående masquerader, samlade utur
ryktets protocoll för fehnmri månad, och sedan hade D. Annerstedt
samma år utsändt ett långt poem, Den okände Masquen, hvars
mening sammanfattas i en af slutstroferna:
Kort sagdt: nog lia vi masquerader,
Och intet är i mera bruk
An gå förklädd och vara gläder,
Att ingen vet, hvar man är sjuk.
Tänk, om man masquen lyfta kunde
Och se en hvar i hjertans grunde.
Det är till denna tanke Bellman i sitt poem ansluter sig, då
han söker lyfta masken från en hel del anleten:
Här talas ingalunda på
De Masquer, som med dansen följa,
Och de som blott sin ögon dölja;
Nej, de få utan åtal gå.
Dock torde hända, mången är
Till både kropp och själ masquerad,
Och den må vara meriterad,
Att han nu både hör och lär.
1) Fryxells nu senast af Erdmann upprepade uppgift, att Bellman skulle
vara författare till det lilla lofkväde öfver Ärlig Svensk, som står infördt i
Lärda Tidningar 3 maj 1756, måtte bero på misstag. Dikten är undertecknad
G. M. P., och förf. säger sig vilja vara Årlig Svensks »tjänarinna», hvilket
förefaller egendomligt, om förf. vore maskulinum. På så lösa grunder står Fryxells
påstående, att Bellman först med sympati omfattat frihetstidens politiska ideal.
Härtill finnes i själfva värket intet som helst spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
