- Project Runeberg -  Samlaren / Sextonde årgången. 1895 /
166

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar till Bellmansdiktens historia. Af Richard Steffen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166 Anteckningar till Bellmansdiktens historia.

tagna hos Eichhorn. Möjligen är endast den förra af Bellman.
Omkvädet i denna visa lyder:

Hå, hå! Nå, nå! Min tid är förbi
Nå nå! Nå nå! Det må nu så bli
Tag hit min skinnkjortel, Margreta du;
Jag tror, att det ringer till bönen rättnu.

De sista två raderna ha gått ut ibland folket såsom en
lös-rifven liten versbit, något omstöpt i följande form:

Ta på dej skinnkjorteln
Du Margitta du;
Di ringer te böna,
Och klocka är sju ! x)

Då visan gått ut i skillingstryck, anser jag det sannolikt, att
Bellman är auktor, fastän hans linier blifvit omgjorda och fått en
helt annan klang i folkmunnen. Likväl är det tämligen vanligt
och bevisligt, att konstskalderna tagit upp strofer ur
folkdiktningen. Denna förklaring är inte heller här otänkbar.

Med ganska stor sannolikhet hör också till denna period
poemet »Landtmannen», en pärla af idyllisk landtlifsskildring,
oöfver-träffadt och troligen oöfverträffligt i sitt slag. Bevisen för att det
hör till denna första period äro visserligen svåra att lägga fram;
det är tryckt såsom skillingstryck i Gefle 1774, och
landsortstrycken af Bellmans visor äro i allmänhet omtryck efter tidigare
exemplar, utgångna från Stockholm.

Redan i och med dikter, sådana som dessa, visar Bellman sin
djärfva och djupa originalitet. För oss äro dylika folkskildringar
i visform ingenting nytt, men före Bellmans tid fanns i vår
litteratur knappast något dylikt. Dalins visor hade visserligen lånat
formen af folkdikten, men innehållet var den mondäna poesiens
herdelif. Bellman sätter in det han har för sina ögon; med den
allsidigt utvecklade humoristens känslor rör han sig oförskräckt med
de små och låga motiven. Och hade han fortsatt på den inslagna

1) B. Steffen, Värmländska låtar, i Julkalendern Värmländingarne,
Karl-Stad 1894,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:16:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1895/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free