Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några studier rörande Disa-sagan. Af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Några studier rörande Disasagan.
skulle ega tillåtelse att lemna åt sitt öde åldringar och ej förse
dem med lifsmedel, så ock lama eller på något sätt skröpliga och
ej gifva dem herberge. Det var då den hårdaste vinter med gni-
strande frost. På denna tid var Ärnor Kerlingarnef den störste
höfdingen i häraderna; han bodde på Miklebo i Oslandshlid. Då
Ärnor kom hem från denna sammankomst, gick hans moder Thu-
rid, en dotter af Ref från Bard, mot honom och förebrådde honom
högeligen, att han hade samtyckt till ett så grymt beslut. Hon
förestälde honom med mycket eftertryck och många sanna ord,
huru oerhördt omenskligt och grymt det var, att någon skulle lemna
sin fader eller moder eller andra nära fränder till en så grym död.»
Han insåg moderns välvilja och upphäfde beslutet; detta spår
af hednisk grymhet är ej enstaka i de nordiska sagorna. Likhe-
ten är rätt anmärkningsvärd. Modern spelar här Disas rol.
Jag vågar tro — och Disa-sagan styrker mig i den förmodan
— att under medeltiden episoder och enskilda anekdoter, som vi
återfinna i de nordiska sagorna, rester af vår äldre sagoskatt, äf-
ven hos oss gått traditionsvis man och man emellan, men att de
såsom ej skriftligen upptecknade sammanförts och fritt ombildats
på hvarjehanda sätt. Åtminstone två sådana fragment ur forn-
nordiska sagor har jag trott mig spåra i Disa-sagan.
Men hvem är då Disa sjelf? Henne skola vi komma till i
vårt sista kapitel.
Den till tiden äldsta notis om drottning Disa, vi hittills funnit,
är, såsom af det föregående framgår, meddelad af Olaus Magnus
i hans Historia de gentibus septentrionalibus, hvars första upplaga
utkom i Rom 1555, ehuru naturligtvis den kännedom, han egde om
sitt gamla fädernesland och dess förhållanden, var förvärfvad in-
nan han år 1526 lemnade detsamma för sista gången. Han repre-
senterar på grund häraf medeltidens sista kulturskede i Sverige.
För att söka komma längre tillbaka i tiden måste vi välja en ny
utgångspunkt, och denna synes sjelfmant erbjuda sig genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
