- Project Runeberg -  Samlaren / Sjuttonde årgången. 1896 /
68

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några studier rörande Disa-sagan. Af L. Bygdén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68 Några studier rörande Disasagan.

förde de förbundna krigiska stammarne, fylkena och kolonisterna
hit till Upsala. Att detta icke kunde aflöpa utan blodiga offer säger
sig sjelft och bekräftas af de historiska underrättelser, vi derom hafva.
Men hvarifrån härleder sig sjelfva namnet? Skall ej drott-
ning Disa snart visa sig? Tålamod blott. Tills vidare kunna vi
komma öfverens om, att likasom Distingen utgjorde en ordförkort-
ning af Disting srnarhnaden, så är Disatinget sjelft i sin ordning en
dylik förkortning af Disablotstinget. Vi måste sålunda först göra
klart för oss hvad detta Disablot hade för särskild betydelse.

För våra allvarliga nordiska förfäders religiösa fantasi hade
ej blott Valhalls höge gudar tagit gestalt. Enligt hvad framstå-
ende författare i vår mytologi, Munch, Keyser, Petersen visa, fun-
nos ock andra mera folkliga väsenden, hvilka nordbon egnade gu-
domlig dyrkan. Med dem stod han i sjelfva verket på förtroligare
fot än med de mäktigare gudarne. Ty under det att man egent-
ligen blott trädde i beröring med de senare under offertemplets
höga hvalf, betraktades de mindre gudomligheterna såsom verk-
samma och ingripande i hvars och ens dagliga handel och vandel.
Bland dessa gudomligheter voro Diserna särskildt märkliga, de
förestäldes såsom sköna, qvinliga väsenden, hvilka närmast voro
beslägtade med Nornorna och i egenskap af deras sändebud ut-
delade både lycka och olycka. Hvarje menniska hade sin Dis
(gen. Disar — plur. Disir, gen. Disa), sin ledsagannna, sin Fylgia
eller Hamingiay ty någon egentlig skilnad förefanns ej i sak mellan
dessa slags väsenden *). Vi skulle kunna säga skyddsängel, goda
ängel, om vi alldeles bortsåge från den ledning till det goda och
rätta, som vår kristna fantasi vill dermed förena, ty för den hed-
niska nordbon var ej tanken på något inre högre lif dermed för-
bunden. Snarast skulle Disen och hennes gåfva kunna betecknas

1) Fylgian kunde dock framträda i djurskepnad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:17:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1896/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free