Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några studier rörande Disa-sagan. Af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några studier rörande Disasagan. 71
och seger åt sin konung, låg det ej fjärran att man offrade åt
sina Diser. Tvärtom. Segern, högre makters gåfva, berodde ej en-
samt och allena på konungens Dis (Ynglingatalets vitta vœttr, Di-
sernas dis, den högsta disen), utan var ett samfäldt uttryck af den
bevågenhet, som samtliga Diser visade hvar och en sin enskilda
kämpe i striden. Och ehuru de höge gudar, hvilkas bilder prydde
Upsala gamla gudahus, Thor, Odin och Frey — och särskildt den
sistnämnde — säkerligen ock under de .åtta dagar tinget varade
fingo sin rikliga anpart af de allmänna offren, är det ju rätt be-
tecknande, att sjelfva hufvudblotet fick sitt namn, ej efter de högre,
utan efter de lägre gudomligheterna. Det visar till fullo huru menige
man tänkte sig saken: hos Diserna trodde de sig hafva sitt bästa
skydd och sin trygghet till lif och välfärd.
Huru detta Disablot firades i Upsala tempel, derom veta vi ej
mycket. Det hufvudsakliga, som vi känna om offerfesterna i Up-
sala, härför ha vi att tacka Adam af Bremen, om ock ett och
annat i hans framställning, såsom bygd på hörsagor, torde vara
mindre säkert. Emellertid synes man kunna sluta af hans berät-
telse, att hvart nionde år Disablotet firades med större högtidlig-
heter d. v. s. med talrika menniskooffer. Och det är förmodligen
efter en dylik nioårsfest hans kristne sagesman berättar sig hafva
sett 72 kroppar af offrade hundar, hästar och menniskor hängande
i Upsala offerlund. Nu må man ej inbilla sig att denne gått och
anstäldt räkning, såsom man räknar fruktkart i en apellund, utan
tydligen beror den uppgifna summan på hans kännedom om, att ett
niotal af olika slags individer offrades vid hvarje blot; varade nu
tinget i 8 dagar, var slutsumman han uppgaf gifven. Så blodiga
voro kanske icke de allmänna årsfesterna, ehuru förmodligen offer
af menniskor, vanligen trälar och krigsfångar, ej heller då sakna-
des. Med offerblodet, som upphämtades i offerbollen, beströkos alta-
ret och gudabilderna, och medelst hlautteinen (blodqvasten, vigqvasten)
bestänktes dermed den församlade menigheten. På offerdjurens kött
och ädlare delar anstäldes väldiga gästabud i tempelhallarne. Man
har ej utan skäl härledt vårt folks allmänna, först i våra dagar nå-
got skingrade afsky för hästkött från dessa hedniska offermåltider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
