Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfelt. Af Joh. Ax. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Werner von Eosenfelt. 103
Till motsats mot senare tiders oblida omdömen tänkte samtid
och närmaste efterverld ganska högt om v. Rosenfelts skaldegåfva.
»Han var en lärd man, god mathematiker och ej mindre god svensk
poet», heter det hos Stjernman1), och Bechstadius2) finner »thenne
Herren hafwa warit ock mycket lyckelig uti Swenska Poesien».
Lidén, som i sin literaturhistoria aftrycker en god del af »Chlorattes
Beröm»3), gör dessutom den säkerligen befogade erinran, att det
finnes få exempel på Mars och Musernas förening4), hvarigenom
han t. o. m. får tillfälle att sammanställa von Rosenfelt med —
Tyrtaios! Han räknar för öfrigt bland andra äfven dit Horatius,
som om ock större skald än vår svenske poet, helt visst var sämre
soldat.
Dessa uttalanden förekomma emellertid alltför sporadiska, för
att vi ej skulle finna, att von Rosenfelts vittra arbeten i allmänhet
ej varit kända utöfver en mindre krets. Då fru Nordenflycht låter
»the swenske poeter» af Stjernhjelmska skolan passera revy, finnes
bland dem ingen von Rosenfelt, ehuru han väl kunnat försvara sin
plats bredvid flere bland dem, som presenterades. Orsaken är lätt
att finna. Det är nämligen — hvad f. ö. Wrangel redan påpekat
— så långt ifrån, att Hammarsköld har rätt, då ban utan ringaste
hemul gör von Roseufelt till en vid alla möjliga tillfällen uppträ-
dande popularitetsjägare, att det tvärtom är ytterst sällsynt, att
han offentligen och med sitt namns utsättande prisgaf sig åt all-
män kritik, vare sig derför, att hans ställning som högre officer
gjorde detta mindre rådligt eller af andra orsaker. Hans lilla
diktsamling från 1686 är anonym och utgick dessutom efter alt
att döma i en mycken liten upplaga5), förmodligen afsedd endast
1) Matrikel, I: 676.
2) A. a., pag. 64.
3) Lidén, a. a. — Samma stycke står äfven att läsa i (Ekhohns) »Nytt
och Gammalt» (1767)
4) Han kunde hafva tillagt, att en vitter sjöman var ännu sällsyntare. I
svensk literaturhistoria torde von Rosenfelt derpå vara det enda märkligare
exemplet, om vi undantaga en högt uppsatt vitterhetsidkare i ^åra dagar.
o) Lidén, a. a., försäkrar, att boken redan på hans tid var sällsynt (iam
rarum).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
