Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfelt. Af Joh. Ax. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Werner von Rosenfelt. 107
Hammarsköld ej aktat för rof att stämpla som »rimrader lika så
platta till innehåll, som tunga till konstruktion». Vi anföra början:
»Nu är Floras bästa dagar,
»Nu vill Castor och hans bror
»Laga så, at gräset gror.
»Majus har nu sina hagar,
»Mark och skogar vähl beredt
»Och med färgat kläder klädt».
»Nu som traasten intet tijger
»Och wår swenska nächtergall
»Ifrigt qväder öfverall
»Giöken, som förvillad flyger,
»Låter nu sin skiöna röst
»Höras hos oss alt som bäst».
»Sij, nu, nu är tijden inne
»Förr än Maj sitt afsked taar,
»At twå enkla blij ett paar.
»Ded är ock herr Schlyters sinue,
»Ty han intet längre kan
»Lefva så en eenslig man».
Wrangel, som på ett förträffligt sätt redogjort för de flesta
hithörande dikter, och till hvilken jag derför hänvisar, har emeller-
tid låtit undslippa sig några uttryck, som lätt kunna missförstås.
Då han nämligen säger, att han funnit »Amor är ej blind, men döf»
vara »en rätt trogen efterbildning af Opitz ll:e ode» och att
»Landtlefvernets Beröm» ej är original, emedan man deri »igen-
finner Opitz på sin tid berömda ’Lob des Feldlebens’, hvarmed
början och slutet alldeles öfverensstämmer», frestas man antaga
en större likhet, än hvad i sjelfva verket är för handen. Ser-
skildt gäller detta det förstnämnda stycket, något som lätt springer
i ögonen vid en jemförelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
