Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. Af Otto Sylvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter någon tid drog Kellgren ånyo ut på den krigiska stråten
i Allehanda (n:r 84—85). Det gälde nu en medbroder i det
kritiska varfvet, den Vitterhets- och Gransknings-Journal, hvilken
sedan årets början utgifvits af teaterförfattaren Ristell under
beskydd af C. Fr. Scheffer. Innehållet i dessa »oförgripeliga
anmärkningar», anonyma liksom den föregående artikeln, är i hufvudsak
följande:
De börja med en klagan öfver mängden af kritici, — en
skäligen omotiverad klagan synes det, åtminstone om man därmed
menar de offentligt framträdande.
»En sak», heter det, »som i våra tider kanske allramäst
bidrager att kväfva den sanna ursprungliga, starka och värdiga
vitterheten, är den svåra mängden af granskare af alla stånd, kön
och åldrar, lärda och olärda, klerker och lekmän, de, som hafva
förtjänsten i blodet, och de, som hafva den i fingerändarne. Alla
döma de, alla granska de. — Jag skall få tig mycken vedermödo,
tå tu aflat hafver, är en sannskyldig devis för hvar och en vitter
författare. Knappt har Apollo öppnat hans skaldemös kved, förr’n
dessa egyptiska barnmorskor äro tillreds att strypa det nyssfödda
kräket.»
Alla kritici äro väl ej lika farlige; man kan le åt somliga,
»men akta dig väl att le, om en Pater Torquemada skulle säga:
Min vän, dina vers äro af ett bränbart ämne. Hvilken gudlöshet
utan like! Här fins ej ett enda ord af hela Athanasii Symbolum!»
Grundad och smaklig granskning vill Kellgren dock ingalunda
utrota, och han hade därför med glädje hälsat den nya journalen.
»Men huru blef jag ej bedragen! Hvilka skolrim! Hvilken matthet
i uttryck! Hvilken ihålighet i meningar!»
Nu kritiseras först en del verser i det föreliggande
januarihäftet på ett ganska retfullt sätt. Så t. ex. klandrar Kellgren, »att
auktor rimmat lefvat och sväfvat med hvarannan. Jag har dock
förut blifvit varse, att alla dåliga poeter pläga vara förträffliga
rimmare. Men, nulla regula sine exceptione.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
