Print (PDF) - On this page / på denna sida - J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. Af Otto Sylvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. 167
Efter någon tid drog Kellgren ånyo ut på den krigiska stråten
i Allehanda (n:r 84—8 5). Det gälde nu en medbroder i det kri-
tiska varfvet, den Vitterhets- och Gransknings-Journal, hvilken
sedan årets början utgifvits af teaterförfattaren Ristell under be-
skydd af C. Fr. Scheffer. Innehållet i dessa »oförgripeliga anmärk-
ningar», anonyma liksom den föregående artikeln, är i hufvudsak
följande:
De börja med en klagan öfver mängden af kritici, — en skä-
ligen omotiverad klagan synes det, åtminstone om man därmed
menar de offentligt framträdande.
»En sak», heter det, »som i våra tider kanske allramäst bi-
drager att kväfva den sanna ursprungliga, starka och värdiga
vitterheten, är den svåra mängden af granskare af alla stånd, kön
och åldrar, lärda och olärda, klerker och lekmän, de, som hafva
förtjänsten i blodet, och de, som hafva den i fingerändarne. Alla
döma de, alla granska de. — Jag skall få tig mycken vedermödoj
tå tu aflat hafver, är en sannskyldig devis för hvar och en vitter
författare. Knappt har Apollo öppnat hans skaldemös kved, förr’n
dessa egyptiska barnmorskor äro tillreds att strypa det nyssfödda
kräket.»
Alla kritici äro väl ej lika farlige; man kan le åt somliga,
»men akta dig väl att le, om en Pater Torquemada skulle säga:
Min vän, dina vers äro af ett bränbart ämne. Hvilken gudlöshet
utan like! Här fins ej ett enda ord af hela Athanasii Symbolum!»
Grundad och smaklig granskning vill Kellgren dock ingalunda ut-
rota, och han hade därför med glädje hälsat den nya journalen.
»Men huru blef jag ej bedragen! Hvilka skolrim! Hvilken matthet
i uttryck! Hvilken ihålighet i meningar!»
Nu kritiseras först en del verser i det föreliggande januari-
häftet på ett ganska retfullt sätt. Så t. ex. klandrar Kellgren, »att
auktor rimmat lefvat och sväfvat med hvarannan. Jag har dock
förut blifvit varse, att alla dåliga poeter pläga vara förträffliga
rimmare. Men, nulla regula sine exceptione.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
