Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. Af Otto Sylvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kellgren påbördar ock förf. i fråga att hafva imiterat
psalmboken och bevisar detta sitt påstående genom anföranden sådana
som följande: »Då man läser uti versen till Hans Majestät Konungen:
Värdes låna nådigt öra;
är väl ingen så profan, som icke strax påminner sig:
Högste Gud! Ack! värdes höra.»
I fråga om en öfversättning från Horatius finner Kellgren »föga
annan skilnad imellan originalet och öfversättningen, än mellan
god vers och elak prosa.»
Af dylika försmädliga tillmälen består äfven senare delen af
artikeln, hvilken gäller Ristells kritik. Då denne förklarat ordet
»måtte» vara »oanständigt», svaras: »Både måtte och måste äro goda
svenska ord, dem man ej behöfver rodna för, men af något olika
bemärkelse. T. ex. Ack! att värdigare förf attare än Herr — — måtte
blifva domare öfver våra skalders arbeten! — Måtte jag aldrig få
se nästa delen af den nya Gransknings- och Vitterhets-Journalen!
Man ser tydligen, att ej måste skulle passa sig på dessa båda
ställen.» Så fortgår det till slutet, där det blir tal om Ristells Strödda
anekdoter.
»Jag är ganska nöjd med att aukt. ej gör sig den fåfänga
mödan att säga, hvarifrån han kompilerar sina anekdoter. De
blifva därigenom så nya och nöjsamma, som han själf behagar.
Jag har på något ställe läst följande anekdot, som tyckes vara
värd ett rum i aukt. Journal för nästa månad. »Under Jean 2:dra
»uppfördes den första komedien i Sverige. Den handlade om
»Kristi lidande. Krigsknekten, som skulle sticka Jesus i sidan,
»gjorde det så naturligt, att Frälsaren tumlade död ned från
»korset och slog benet af en dansös. Konung Johan förargad högg
»hufvudet af krigsknekten, men spektatörerne, som tyckte att
»krigsknekten spelt bäst sin roll, höggo hufvudet af konung Johan.» —
Således har jag kortligen och i största enfaldighet genomgått
min föresatta betraktelse. Om aukt. beskyller mig, att jag velat
stöta hans person, gör han mig orätt. Jag har ej den äran att
känna auktor, och hans skrifart ger mig så föga åstundan därtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:17:11 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1896/0176.html
