Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. Af Otto Sylvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hört sig för om honom både i Åbo och Stockholm. »Svaren
instämma nog däri att admirera dess génie, men att dess karaktär
på religionens och sedernas sida vore mindre god. Man tror att
han har så liten underbyggnad i vetenskaper som Ristell. En
vän, som har egendom vid Åbo, berömmer icke dess handledning
för ett par baroner Flemming» [1].
Att Kellgrens slag träffat målet, därpå skola vi nog se bevis,
men först sent omsider blef i Allehanda n:o 153 (d. 10/7) ett kort
svar synligt. Häri erkändes, att verserna i Ristells Journal voro
dåliga, men på samma gång tillrättavisades Kellgren bistert för
sin »literära gasconad», hvilken väckt »så mycken afsky, som
medömkan»; slika »lustspel för parnassens pöbel» borde ej få
förekomma, förklarade insändaren, och detta vore blott en preliminär
varning för dylika »satyrici, som upphäfva sig till profosser på
parnassen» [2].
Långt tidigare hade dock på Kellgrens anfall följt ett annat
svar, nämligen ett tryckfrihetsåtal.
Huruvida Ristell genom sina förnäma förbindelser framkallat
detta, är icke bekant, men synes ej otroligt [3]. Kellgren hade
visserligen själf genom flera yttranden i sin artikel lämnat rum för den
kritik, som han förklarat vara den farligaste, nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
