Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett och annat om Lidner. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett och annat om Lidner. 179
Men äfven om han anser dessa uppgifter otillförlitliga, borde dock
herr W. icke alldeles hafva blandat för den af mig framdragna,
misstänkta annonsen från Lidners styffar Aurell i dec 1772, hvari
enhvar åtoarnas att utlåna pänningar eller lämna varor på kredit
»till någon yngling eho det vara må och under hvad sken som före-
bäres.» Då ingen annan yngling stod i så nära förhållande till
Aurell, som Lidner och då denne ett par år senare gjorde sig
känd för tvetydiga finansiella transaktioner, torde det ej vara för
djärft att anse honom åsyftad med varningen och att ställa denna
i samband med bans samtidigt skedda ombyte af skola.
Så kommer han till Lund. Hans testimonium är särdeles vac-
kert och öfverflödar — såsom ofta fallet är, då det gäller begåf-
vade ynglingar — af granna uttryck. I afseende å Lidners lef-
verne i Lund anser författaren att Hammarsköld, författaren i Zeit-
genossen (1830), Atterbom, Sondén, Palmblad, Franzén, Sander,
Ljunggren och undertecknad samtliga begått orättvisa mot honom.
Ingendera skulle haft riktigt goda källor. Bland annat skulle den
af mig åberopade utförliga skildringen i C. Ödmanns handskrifna
lexikon vara otillförlitlig. Gärna medgifves, att den icke ensam
skulle vara tillräcklig, hälst den innehåller ett tydligt misstag rö-
rande modren. Men såsom supplerande tillägg till meddelanden
från andra håll, byggda utan tvifvel på traditioner från med Lid-
ner samtida studenter är den dock värd att beakta1).
De lefnadstecknare, som först omtalat Lidners oordentliga lif
under Lundatiden, voro nämligen ingalunda utan hemulsmän. At-
)) Herr Weibull synes särskildt finna Ödmanns omtalande att Lidner valt
hvitt kläde barockt. Men egendomligt nog skref för något år sedan en mycket
boksynt man till mig just härom; »Det som i Ödmannska anekdoten uti första
ögonblicket kan synas mindre troligt, nämligen att Lidner till dräkt valde klä-
der med svanens färg, förefaller likväl ej så vid närmare eftersinnande, då man
betänker att svärmiska skaldenaturer, hos hvilka förståndet ofta öfverflyglas af
fantasien gärna tycka om att äfven vid mogna år visa sig i extravaganta dräk-
ter (vide Theophile Gautier, Flaubert, Almqvist! Jmf. ock Lidners uppträdande i
Göttingen). Nära hundra år senare uppträdde i samma Lund en mycket lärd
och mycket tankspridd filosofie doktor i en kostym af brandgul färg. Och att
svanen var Lidners älsklingsfågel därom vittnar hans diktning allt från poemet
om Trollarne till hans poesier från 1780-talets slut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
