Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Knut Barr.
När Olof blir sin informator kvitt, när, som han säger, »denne
Wachtmästare lemnade nycklarne ifrån sig til detta mångåriga
fängelse», så tycks han trifvas väl i akademistaden, får »en åker
lik, åtniuta ömnigt säde» och betygar, hur »Goda och många wägar
finnas månde at dricka Odens mjöd utur Quasers kärille, så mycket
en förmådde, tiden och åren tilsade; warande då så många och
dråpeliga herrar Professorer och lärofäder i alla Faculteter
tilfmnan-des, at hwarken deras namn, långt mindre deras loford med mund
eller penna kunna utföras». Han inrangerar så många namn som
möjligt i några knaggliga vers i sina Personalia ock finner skäl att
fortsätta sina alexandriner med följande panegyrik:
»Wor jag Philippi son och stark som Alexander,
Så skulle mätas up mång hundratusend famnar
Af krantsar, ärans band, som kunde bindas rätt
Åt hwarje Stagirit för theras lärosätt.
Jag skär alt theras namn i ärans-minne Ceder;
Jag tystnar, tiger still, och lägger penan neder.
Jag kan ey tala fram thet thessom hedra må,
Ty höga män och wärck the höge prisa få».
Bromans litterära anlag ha hittills slumrat eller åtminstone ej
vågat ge några prof åt offentligheten. Nu börjar hans namn »på
tryckta blader sig börja titta fram, med små och klena rader». De
första vers han antecknat i sitt memorial är en brudskrift från den 1
Maj 1695. Och härefter flödar för nästan hvarje år ett antal
tillfällighetsdikter för bröllop, begrafningar eller disputationer från hans
penna. Så skref han vid Karl XI:s död »Nordiska ländernas
klagan», som trycktes och utdelades på begrafningsdagen i Uppsala
domkyrka, och heter det härom i Personalia för 1697:
»Som flera fick och jag min klagan låta höra,
När Carl then Elftes död mond hela världen röra,
Til sorg ju Swerige mäst; ty man i sanning wet,
At en så dyran Kung thet minsta barn och gret».
För öfrigt skötte han sina studier, colligerade, extraherade och
compenderade geografi och historia, skref krior och uppsatser,
författade Exercitium stili pro facultate disputandi öfwer Augustini ord
Bellum etjam justum detestandum och disputerade år 1698 om de fyra
kardinaldygderna under professor And. Giödings presidium. Så blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
