Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Knut Barr.
sats ur »En owäldig Bondes lefwernesbeskrifning» (se kap. II) gällde
nog lika väl för prosten som för bonden. Bromans om egna öden så
uttömmande dagböcker nämna om hustrun och barnen föga mer
än ett par yttre data.
I sin sistnämda skrift låter Broman »den owäldige bonden»
berätta följande historia, som må återgifvas såsom belysande för
Bromans eget hvardagslif i sitt hem och i sin »bokkammare». Den
»genomgode fodren» Olger Pontesson är nämligen gifvetvis Broman själf.
Det låter oss redan namnet förstå. — Bonden, som »af egen
förfarenhet mycket lärt om hemmansbruk,» åstundar dock »se få the nya och
på trycket utgångna Skrifter om åkerbruk och hemansskiötsel» och
berättar, hur han fick tillfredsställa detta sitt kunskapsbegär: »Inga
penningar ägde iag at köpa sådana nya böcker. Dock emedan öfwer
alt kunigt war, thet en gamal Prestfar och hushållare af barndomen,
bodde i nästa sockn, Olger Pontesson wid namn, ägde många
böcker härom, äfwen the nyaste utkomna; ty han sades wara intet
penninge- utan Bok-girig, och fromhiärtad man at låna hwad han
ägde; så blef iag hugstor at gå til honom, tagande med mig 8 st.
Abborer och ena liten Giädda, hwilka på näten fiskade woro, om
morgonen, när iag gick hemanifrå — — lyckades mig på wägen
äfwen wäl at få skiuta en hiärpe, som lades bland fiskarne i knytet.
— Wid ankomsten til Prestegården war then gamle fadern nyligen
kommen utur sängen, ty krafterna af ålderdomen wore swage at
bittida upstå; och emedan han war öfwerhopad af främande, the
ther möttes åt i dören, gick iag in i kiöket och fick huspigan knytet
iag bära månde, sättiandes mig neder på bänken, at wänta tilfället
få tala med farsgubben; hwilket skedde när han kom i kiöket at
fråga efter en sin dräng. Han sade til mig: Daneman, hwad skulle
edart ärende wara? Jag swarade at om möjeligt wore, få tala med
ärswördighet kjära Far. I thet samma kom pigan och berättade
thet iag någre små fiskar och en fogel, fått henne i händerna; hwilke
fiskar hon fiällat och lagt i grytone, at kokas til middagsmåltid; men
fogeln sparas til aftonen at stekas; alt efter k. mors befalning; sade
hon; som gifwit manen frukost. Gubben sade: tack! tack! så länge
— så snart the främande personer äro utgångne wil iag höra edert
ärende. — Wid pass en tima ther efter, kallades iag in uti hans
sängekamare och fick omständligen föredraga mitt ärende, och
öd-miuka begiäran at få låna någon ny swensk bok om hemansbruk och
hushåldning han hade. Hwilkenthera wele I låna? ty ganska många
hafwa therom skrifwit Jag swarade: Icke en är mig kunnig. Fölg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
