Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Knut Barr.
Han var för djupt genomträngd af tron på — om icke dogmernas
allena saliggörande kraft så vikten af en enhetlig principfasthet å
det religiösa området. Han hade för mycket umgåtts med det
obildade folket för att förstå, att dess vantro icke afhjälptes genom en
Dippels mystiska svärmerier.
Eljest röjde han trots sin kritiska anläggning en viss sympati
för det egendomliga, outgrundliga och öfvernaturliga. Han var ej
nog inbilsk att förneka det myckna mellan himmel och jord, som
hans lärdom ej räckte till att förklara. Men för tidens låga
vidskepelse visar han sitt stolta förakt och uppträder emot den, då
tillfälle gifves. — I memorialet för 1735 förekomma några härvidlag
betecknande rader: »Här nödgas iag ock nämna, hur åtskillige
fantastiske Personer ifrån åtskilliga orter äro til mig komna, äfwen
huru mycket tillopp skedde när almänt Rychte i hela landet war
om en Gomet, och domedagens tid skulle ske then 22: Febr: Of
tempora. Of mores.» Och på tal om kyrkornas beläten skrifver han
i Glysisvallur: »Bel ät ena äro nu hållne för thet the i saning wara
månde, döde trästumpar; fastän then gemena hopen än kan tycka
wäl om them; ja! någre så fåkunnige, at the stiäla sig til at skrapa
något af them, och sådant afskrap bruka til åtskilliga läkedomar för
folk och fä, hwilket sielfwa Belätena kunna ock utwisa, som så
skafde finnas wara. Thet och i min tid skedt är — ty wärrf»
Bromans skrift De morbis accidentalibus eller Råka i ondt, där
författaren börjar med beskrifningar på allehanda spöken under
anförande af en massa filosofers och store mäns tankar i frågan,
ådagalägger hans tro på onda andar och änglar, »hwilke i saning finnas,
så sant Guds ord äwigt sant står». Och dessutom förtäljer han helt
troskyldigt en hop underliga historier om andarnes gemenskap med
människorna här på jorden. Såväl dennna skrift som Glysisvallur,
Mercurius Helsingicus o. a. öfverflöda af berättelser om dylika
»märkliga händelser.»
Vi veta, hur under denna tid allmogen ännu undvek att vända
sig till vetenskapligt bildade läkare för att råda bot för sina
sjukdomar. Det var kvacksalvare, kloka gummor eller gubbar, åt
hvilkas underbart hälsobringande mixturer eller trollerier man
anförtrodde sin hälsa, sedan gamla bepröfvade huskurer visat sig
ingenting kunna uträtta. Och bland sin orts kvacksalfvare var tydligen
Broman primus inter pares. Han berättar, huru äfven de mäktige
undergörarne vände sig till honom med bön om råd, där deras
förmåga tröt. Och för den gemena hopen framstod han helt säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
