Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Broman. 39
Karl XII och Karl XI, mellan en Rudbeck och en Polhem1). Dessa
skenbart oförenliga motsatser kunde under nästa tidskifte tas i arf
af en och samma person och bilda en blandning i hans kynne af
storsvenska svärmerier i fantasiens regioner och af ett praktiskt
intresse, som hade fäste i värklighetens mark för sin sträfvan, vare
sig denna gällde andlig eller materiell förkofran. — Vi veta, att
frihetstiden förtjänat och äfven erhållit upprättelse för orättvisa
domar, som fällts öfver dess förmenta uraktlåtenhet att vårda sig
om vår kulturella ära1). Den väckte många kulturfrågor till lif såväl
bland lägre som högre kretsar. Och i flera af dessa har prosteri
Broman efter mått af förmåga och krafter sagt sitt ord.
Ett område som han antingen ej haft inträsse för eller förmåga
att befatta sig med, det är den större politiken. Man kunde vänta
sig, tyckes det, att han i ett så vidlyftigt och mångsidigt
skriftställarskap då och då skulle velat behandla sin politiskt så upprörda tids
stora frågor. Men detta lemnar han nästan alldeles å sido. Karl
XI, ekonomen och herre-tuktaren, det är en »dyran kung.» Sonen
går han förbi med talande tystnad. Nog hör man t. ex. af hans
skoltal, att han med stolthet såg honom i hans segrars lopp, men
då nederlagen följde, är det ej svårt att förstå, med hvilka känslor
rudbeckianen skulle erfara följderna af hjältekungens olycksaliga
envishet. Och freden är dessutom för Broman jordens »ädelsta gåfwa».
Detta är han nog förnuftig att framhålla äfven midt under segerjublet.
Hvilken ställning Broman intog i det följande tidehvarfvets
partistrider, kan jag ej afgöra. Partinamnen har han aldrig ens nämt.
— De båda med honom samtida regenterna kallar han vid
vördnadsfulla och vackra epitet. Hvad mening han döljer i dem, vet man
icke. Öfverallt i sina skrifter lägger han i dagen en ofantlig vördnad
för alla högre uppsatta, och åtminstone visar han sällan någon
förtrytelse öfver dem och deras maktspråk.
De ekonomi-politiska frågorna ha däremot sysselsatt Broman.
Men ej häller här går han utom sin egen hembygd Helsingland.
Ett national- och privatekonomiskt skriftställarskap »började under
frihetstiden intaga en ganska framskjuten plats i vår litteratur»2).
»At,» säger också Broman i ett »förmäle» till tredje delen af
Glysisvallur, »på god hushålning näst Guds wälsignelse Lands och Rjkens
timeliga wälfärd hänger, thet kan äfwen wäl then finna, som intet
mera wet, än thet han ser — —, huru i alla wärldenes tjder–––
1) Se Schück-Warburg: Illustr. Svensk litteraturhist. II sid. 1—10,1 sid. 233, 234.
2) Wrangel: a. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
