Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Kimt Barr.
municerad» en påminnelse till Frodlin om att Broman såsom skolans
inspektor ej bör förbigås vid förslags uppsättande till vakanta
skol-embeten och annat som skolan angår, och »at Rector, der han skulle
då finna Probsten wara til någon mening inclinerande, som af
honom med godt samvete ej kunde godkännas, honom tilkommer, at,
sedan det förra äfwen blifwit anfördt, meddela Consistorio sina
tankar sådana som han wil och kan inför Gud och sina Förmän
trygge-ligen dem förswara.» Utom för själfrådighet hade Broman anklagat
Frodlin därför att han ej »hjälpt till att hålla skolepiltarne i tygeln.»
Frodlin säger i sitt svar till konsistoriet af den 8 Aug. 1744. att
han ej kan förstå denna anklagelse och framhåller, huru Broman
alltid visat sig nöjd vid skolans examina. Hvad beträffar att han ej
rådgjort med sin inspektor vid ifrågavarande tillfälle säger sig
rektor Frodlin »förr så alltid hafva gjort, men det ledde endast till
obehagligheter,» och slutligen tillfogar han, huru han kunde ha »stor
orsak at för Cons. uptäcka, hwad han och hans medbröder af Probsten
lida måste, och med tålamod fördraga; men wil nu altsammans
förtiga, dels at ej beswära Cons. med obehagligheter, dels at
undvika twist och sinnes orolighet.» — För samma år 1744 skrifver
Broman i sitt memorial — tydligen med en bitter tanke på den
misssämja, han ej kunnat undgå — att »lyckan mindre gunst har wisat
än som hat.»
Man torde emellertid ha skäl att antaga, det prosten Lenæus’
omdöme ej varit alldeles oberättigadt. Bromans ständiga sjuklighet
och hans många jäktande bestyr kunde väl räcka till att göra hans
lynne retlig! på ålderdomen. »Något egen var han och saknade ej
sina besynnerligheter,» säger biografen i Herdaminnena på tal om
Broman och hans vedersakare, »af trovärdigt folk berättas, att han
af tänderna och andra yttre anledningar ville sluta till skolgossarnas
tillkommande öden. Med allt detta var han likväl en man af
mycken förtjänst. Han älskade upplysning och lärdom, hade håg för
sitt kall och gjorde godt hvar han kunde.»
Ända intill de allra sista åren behöll Broman sin lifliga själs
spänstighet. År 1737 skrifver han visserligen:
»Med åldern märcktes nog, hur sångsens döttrar tröttna,
Hur lucht och smaken nu bortmistade sin sötma;
När åren taga til, så taga krafter af
Hos then som äntligt sist skal molmas ned i graf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
