Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Knut Bält.
och eftertäncken! om icke den skyllige wil befrias, men then frie
sakfällas! Dock förmodar man tiden lärer sanningen uptäcka, som
oftast af tilstötande stormwäder måtte lika som gröna örter af kalla
winterns bittra sniö och stormwäder, förtäckas och öfwerhopas».
— Men han hade icke väl slutat, »förr än bodet in för honom kom,
att en wäll utrustad riddare, bewäpnad med glentzande skölld, och
omgifwen med 5 stycken Knapar [thet är: hoftienare:] höit utan
för porten, utmanandes honom til enwiges kamp emot sig, sin sak
at förfächta och sin påstående oskyllighet med wärjan wisa».
Stilpho tvekar, men för sin rättvisa saks skull »tog han då allenast
stormhatten på hufwudet och wärjan i handen, och i thet samma
han sprang på hästen, mumlade han thessa orden:
Så skalt antingen tu el. jag af hästen ner
Til mareken stupa fast. Jag säger intet mer!»
Hans motståndare lossar redan på långt håll båda sina pistoler
mot honom, men utan att träffa. Kommen närmare, dräper Stilpho
den andre med två hugg. Härefter blir strid mellan de fem
knaparne samt Thorgilsson och hans enda dräng, men den aflöper med
de senares seger trots deras underlägsenhet i antal och trots det att
Stilphos häst af undfångna sår »oftare bar sin herre på knän än på
framföttren». Två knapar, »som woro sin herre trognast», bita i
gräset, två, »som woro förmögna och hade något at winka på», fly,
och den femte är så illa medfaren, »at han alldrig ehrnådt sin
hall-sas restitution, mycket mindre lifwet, der icke Stilpho låtit honom
jämte sin dräng förbinda och curera». »Om denne handelen»,
heter det vidare märkligt nog, »sjunger en gammal Lioda-smider:
Stilpher den kämpen
Lät i then fäj den,
Stridsleken grymma,
Swerds tungor siunga.
Mer wahn at strida,
Med blodröd brynja,
Fälte den arga
Slagskämpen marga.»
Den kvarblifne, sjuke drängen visste emellertid berätta, att
»thenne Jarlen eller Riddaren», d. v. s. hans herre, var Sigurd
Thor-finnes son, som sålunda på ett egendomligt sätt bekräftat sina
nyligen utgjutna tacksamhetskänslor för sin räddare vid Karanäs. Stilpho
är dock som alltid ädelmodig, låter den tillfrisknade drängen åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
