- Project Runeberg -  Samlaren / Adertonde årgången. 1897 /
69

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olof Broman. 69

För att nå den de åtrå sky de inga medel. De sända ut poster
att hämta skvaller, de äro afundsjuka och lasta folk på baken »och
äro Ijka som inwärtes ruttna pumpor». — Vid trettiförsta strofen
blef författaren afbruten och kallades ut. Medan han var borta,
»kommo någre in i hans rum och bortnappade detta papperet», och
så spriddes innehållet i förfärande hast bland bröllopsgästerna. »Här
upkom för den skull ingen ljten oreda, större delen af
Mans-Perso-nerne tyckte intet illa härom. Men fruentimbret fant sig högel:
af-fronterat; så at deras ögon hel grånade, och ansichtets hy
förbyttes.» — Och många kunde endast »för Stilphos tapperhet och
skammen» afhålla sig från att öfverfalla författaren med hugg och slag.

1 stället »upmante de och i stillhet öfwertalte några af sina närmaste
bekanta Cavallienrer, som och utan all twjfwel detta så mycket säkrare i
hiertat kunde besanna, som de warit wakna, och giärna bemött sådana
Caresser; hwarföre de och af den wördnad och kärlek till sine Damer och
Mätresser, sökte lägenhet Thorgilsson härutinnan förnöja, anten med hugg
eller annat dylikt; de anföllo honom med orden, föreställandes med största
ifwer, huru ganska otillbörl. han beliugit dem som älljest höllos här för
Gudinnor, Änglar, Stiernor, hwars skönhet öfwergick alla jordiska hafwor,
så at gudarne sielfwa kunna sig här öfwer förundra, ock solen mjsslynt
och orörig stå öfwer en sådan fägrings glantz, klaraste deras dygde-sol
kringsprider, at alle swänner ingen ting högre åstunda, än at blifwa
wär-diga den minsta gnista af sådan högstangenäm och förträffelig skönhets
glantz och kärleks söttma. Stilpho swarade genast, utan at förmå afhöra
längre sådana ord, som beto honom i buken Ijka som förgift: Gode
herrar! Alldrig kan en förståndig hierna snarare komma i wanwett och
hwim-sku, än då kärleks Ellden den samma itändes, hwilken duncklar och
förtar alla fem sinnen, ja! om de än woro fem och fem til. Jag hafwer til
äfwentyrs här til twiflat, om alt sant är, som min hastiga penna kom at
utkasta och på papperet lemna; men så finner jag nu at sanningen är
här uti igenfunnen, then alltjd i dygdeförgätne måhl ganska hwass och
taggig är, och häftigt stinger deras hiertan som wTeta sig wara i samwetet
öfwertygade; finnandes huru som Edra Mätresser mera kunna wärcka hos
Eder än förnuftet; det Edra ord nogsamt utwjsa, som härfluta anten af
enfallighet eller skadelig affect som fördunklat sinnet, at det intet kan skillja
Änglar ifrån menniskor, himmelen ifrån jorden. Här wardt nu ett sorl
och wapenbrak öfwer hela salen, som ingen god utgång tagit, der icke
deras förnäma wärd imponerat frjd.»

6.

»Ther efter reste /Stilpho Thorgilsson up för åt Trundheim, hwarest han
twå wintrar wistades, resandes öfwer fiällen en eller annan gång til
Helsingland. Men som på Wetalahed, thet nu Danmark kallas, woro
siöröf-ware Landstegne, som illa bestyrte med Land och folk; så reste han tjt,
tagandes med sig någre raska Baggar, hwilka genast wid ankomsten öfwer-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1897/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free