- Project Runeberg -  Samlaren / Adertonde årgången. 1897 /
74

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74 Knut Barr.

»så skickeliga tillgåt». — »Förthen skull fant han rådeligit taga sig
en trogen wän, hwar till äfwen ock högen och lusten lekte, så att
han genast reste utföre åt Hamburg, lystrandes efter en dägelig
Adelsdam, hwilkens rikedomar, fägring och dagel ighet han tilförne
sig bekant hade. Han började strax engagera sig hos henne; hwar
til så mycket bättre tillfälle gafs, som uti hennes faders huus hwarje
afton, åtskillige Lekar och skådespehl höllos af åtskillige fransöske
och Tyske Comoedian t er.»

Det dröjde icke länge förr än »Jungfrun, som Cecilia het,» och
Stilpho hade allt klart sinsemellan. Flickan var lättantändlig och
blef genast från första stund betagen i den främmande friaren, så
mycket mer som hon genom att utfråga hans dräng fick veta, att
han var »rjk och förmögen af gods och gårdar». De började
mycket snart med hemliga möten efter komediernas slut, hvilka möten
Hickan visade stor fyndighet att föranstalta. Men emedan då »ingen
hörde deras tahl, så kan man icke heller det upteekna».

Efter en sådan natt skref Stilpho följande bref till jungfrun,
»hwar til hon honom högel:n obligerat hade:

Mademoiselle.

Att wjsa min Deuoire, efterkomma min lilla godwäns begiäran och
fullkomna min utfästa lofwen, skickas dessa korta rader til teckn, af min
skyl-liga tacksamhet, för all den gunst mig weder faren är; och innersta
hier-tans längtan att få wistas hos min söta lilla! anten med pennan eller sielf
närwarande; hafwandes intet annaUatt förständiga, än det som Jag sist sade,
att ingen större sällhet jag begiärar, än att winna dilt hierta, som min
alldrakäresta Jungfru mitt wunnit; och derpå sluter jag brefwet denna
gången, gåendes til säng, tagandes örnekudden i famn för tin skull, min
liufwa lilla! Och drömandes om den samma jag sist i famnen hade; Lef
wäll, och kom ihog den

*Sata 7rogna.»

Jungfruns svar »kungiör ännu mer deras Samtahl och annat
smädt, de haft sig emellan, i kammaren.

Monsieur!

Alldrig kan Jag förglömma den natten, å hwilken mig så många
wenskaps teckn af honom hände, att Jag tycker mig wäll förnögd
kunna lefwa i alla mina dagar, allenast af en-sådan förnöjelig åtanka,
til wår kärliga wänskap, och wänskaps friheter, om Jag alldrig mera
sådan högst angenäm stund finna skulle» — — m. m. i samma stil.
Brefvet har också ett post skriptum, där bland annat skrifves:
»Morkärs mening har jag redan förnummit; hon efterlåter giärna, att, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1897/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free