Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Knut Barr.
stämplade, att Thorgilsson måtte komma om lifwet, på det hon
måtte hafwa frjare spehl med sina förlibte ällskare».
För att få anledning till skillsmessa fann hon också på att
anklaga Stilpho för otrohet och gaf sig sken af rättvisa genom att
upprepade gånger sända in någon af sina »håfjungfrur» till mannen och
sedan i sällskap med en främmande person öfverraska honom. Stilpho
kunde detta »intet längre smällta, utan ytrade sig en gång i dessa
orden: Wore önskeligit, att icke på tig, min Cecilia! sannades det
allgemena ordspråket: Tyf täncker at hwar man stiäl.
Hon wardt då så rasande, att hon språng åstad i fullt furie åt
siö-stranden, till att förgiöra och bråstörsta sig i hafwet; men 1’horgilsson
föllgde strax efter; och som han omfamnade henne, med alldra wanligaste
bön och begiäran, hon wille låta fara detta skadeliga uptoget; liämptade
hon up en sten af mareken, och slog honom wed tönningen, så att han
föll neder, och bortdånade; hon gick då hem, intet en gång berättandes
för någon hwarest Stilpho war, mycket mindre att han låg nästan döder
wed stranden; fägnandes sig af den tancken att han der skulle få sin
dödssäng. Men efter några tjmars förlöp, kom han hem åt hofwet sachta
gåendes, med blodigt hufwud; då hon genast mötte honom på gården och
begynte fullminera, frågandes efter, hwar han nu warit; om han intet annat
har at giöra, än wara bland fulltbyltar och slagskämpar, af dem blifwa
slagen, och komma så sedan hem at undfägna henne med blodigt hufwud
och sårade lemmar? Thorgilsson sade: Min kära Cecilia! Lätt mig komma
i min sängkammare! giör intet ondt, halfparten wärre! Säjen, det Edert
samwete säger! Skyllen intet männer det qwinfolk giordt! Och lönen
intet godt med ondo! Han måste då intaga sängen, och bruka
medicamen-ter i några dagar, emedan bloden har stockat sig in i hufwudet. Men på
den tjden, war ingen sorg för Cecilia; ty då fick hon giöra det hennes hug
och wilja mäst lekte på.»
Sedan mannen tillfrisknat, lade hon gift i hans mat för att bli
honom kvitt, men genom sin egen försiktighet och sin trogne
tjänares hjälp undvek Stilpho hennes snaror. — Hon såg sig nu ingen
annan råd än att »beställa med någon, som skulle med Trullkonst,
eller skott, dräpa Thorgilsson, som nu innan kort skulle taga sig en
resa före åt Norrige». Det var en hennes piga, som gifvit henne
denna idé, hvilken piga hon haft med sig ifrån Hamburg, och som
»war af samma kynne som fru en och wiste alla hennes hemligheter».
Så öfverenskoms då, att pigan — »under et sken at beställa åtskillig
slags fisk» i Hardanger — skulle resa före Thorgilsson och underhandla
om trollskottet.
»Pigan, som Ebba heet, reste åstad, fan wed framkomsten en
gammal finne, som war född, på östra sjdan om Warghafwet, det och Bottn
kallas; med honom dagtingade hon, om det alldraförgiftigaste skott, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
