Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Knut Barr.
10.
Det tionde och sista kapitlet meddelas nästan in extenso.
»Stilpho Thorgilsson war nu så mycket betagen af sorg, öfwer sin
makas dödeliga frånfälle, som han ingenting hållder kunde önska, än detta.
Han lät wäll beställa om sitt hof, och reste til Scanö, der han wistades
en winter; och sommaren der efter reste han til Trondhem, och sedan åt
Island, derifrån hem igän. Wed hemkomsten fan han icke alt wäll och
richtigt tillgådt wara, som han förmodat hade; orsaken war denne, att
ingen welat åtlyda den andra, utan alla giort efter sitt egit behag; hwar af
han måste åter fetta de tänck ar, att utkora sig en wän. Men som han
pröfwat hwad det hade at innebära att binnas wed en qwinna; så tänchte
han nu rådeligare wara, at lemna Adélen, som giärna ällska, och flychtiga
sinnen hafwa; och taga en af gemenare sort, förmodandes at hon honom
trognare och spakare skulle blifwa, än den förra; så att han kunde sielf
få råda, och högsta wälldet hafwa. Han behölt detta rådet hos sig, såsom
det bästa, tänkandes efter hwarest han en dèyelig Piga måtte finna, som
honom, i betrachtande af sitt tillstånd och willkor, för en herre hålla skulle,
och i intet måhl emotsäja. Här war nu ena ung menniska, som hans
gårdsfogate emottagit, å den hösten, å hwilken Thorgilsson reste åt Skanö;
Denna war af tämmelig wacker skapnad, så at Thorgilsson begynte få lust
och behag til henne, talandes med henne det ena skämte-ordet efter det
andra, — hwar af hon up tändes till ällskoug, inbillandes fuller intet sig
kunna winna en sådan förnäm Herre; åtminstone Ijkwäl hans Caresser, så
i stillhet. Hon tog tillfället ganska noga i acht, märckandes wäll til, när
Thorgilsson anten haft goda wänner hos sig, eller han warit hos dem, och
hållit sig roliga och lustige tillsamman. —
Hwar af hände, att det gick som det gick; hwar til tilfället, mörkret,
kärleksbronan och wjn-ruset, en stor orsak war, som ofta bringar mången
at giöra det han intet wil, mycket mindre bör giöra. Och såsom gemenl.
sant är, att kommer ogräset en gång i åkern, thet går sedant intet giärna
bort; Wänjer man grjsen i Erte- eller hweteåkern, han söker sedan giärna
tjt igän; altså skedde ock med denna Pigan; hon lät intet tillfälle gå förbi,
utan intog mer och mera hans hierta, att det stannade der uti;
wixellstun-den måste berammas. Dock woro månge af hans goda wänner, som detta
högel, förtruto, gif wände många goda råd och trogna förmaningar före, at
Thorgilsson ingalunda så skulle wanwörda sig och befläcka sitt goda namn
och ryckte. Men han tänckte, at sådant råd intet war af sådane framstält,
som wille hans bästa, utan snarare war sta. Der funnos och någre som
inbillade sig, at något ondt wore i wägen, anten hon eller någon annan
honom förgiort ell. förtrollat, så at det war fullkoml. hans öde, at lian
henne taga skulle. Men Stilpho kunde detta sitt uppsåt intet ändra, utan
lät Bröllopsdagen ändtel. gå för sig, då Ijkwäl ganska få hans goda wänner
kommo til honom. En af dem sammansatte dessa rader, som dock intet
sitt namn uptäckte. hwilka sålunda lydande finnas:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
