- Project Runeberg -  Samlaren / Adertonde årgången. 1897 /
79

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olof Broman. 79

Så står här Malva, wjd en skön och ädel Lager.

Och wäxer mer och mer, i högden högt tilltager:
En Malva mot sin art, lär bli en Amarant,
Som yfs af färgor mång med krusad’ blad’ i kant.
Denna skriften läste en eller annan; men så kom en? som giorde
grun-delig uttydning på henne, förklarandes att gissningen så war; nembl. Malva
är en Roos, som de swenska kalla Kattost, eller ock Bondroser; men
Amarant hus en skön Kärleksblomma. Nu när Malva thet är. de gemena komma
at wäxa och wistas bland sköna, höga och förnäma män, som bära namnet
af Lagerbärträ; så wilja the synas Amaranther, icke mera gemena utan
ähre-giriga och förmätna; jämnförelsen til närwarande tillfälle, gifwer tjden; sade
han. Han lät sedan utgå en annan skrift, den man rättare bör kalla
Pas-qvily men rättast, en klara sanning och ofelbar gissning eller praxis.
Sålunda :

Dum Dulcedinem sectaris,
Infamiain amplecteris.
Skrifwandes desse Verser här under:

Aj är den kloker skytt, som Bössan hårdt plä ladda;

Aj kloker man, som här stor ähro giör en Padda;
Den förre på sin kropp, mång’ ärr och fuhla sår,
Den senar på sitt namn, stor skam och skada, får.
Om detta alldrig tillförne har sannas, så skedde wist denna gången,
som tjdel. in til denna dag stod, och lärer, ty wärr, liädanåt äfwen sannas.
Ty fast än ett eller annat åhr gick förbj, på hwilken tjd, denna hans
käresta, som Ragnila heet, wackert sig förehölt, så skedde ljkwäl, ait hon
begynte yfwas öfwer sin lycka, blifwa förmäten, ähregirig, och ingen känna
för sin ljka, glömandes och förglömandes alldeles sitt förriga stånd; så att
alla dygdesinta klarl. här af taga kunde, att det i alla werldenes tjder sant
är; Ingen högfärd är större än Bonde-högfärd; och ingen kan hafwa så
stolit sinne och ehreförgiäten högdragen inbillning, som den, hwilken
kommer högre än hans stånd elljest kunde skäligt pröfwa, och winner någon
högre trappa än hans föräldrar haft. I synnerhet hos de swaga kärillen,
som älljest all timmelig wällferd i titulen och ningen sättia. Ehuru detta
intet så mycket skadade Thorgilsson, dock war det honom intet behageligit.
Och hade han lättel. förmått koka och fördraga denna hennes swaghet [:om
det icke snarare bör kallas dårskap:]. Men här kom och andra swårheter
til; ty hon begynte lägga sig i stora Disputationer och trätomåhl, med
andra förnäma, om rangen; giörandes stora omkostningar; uthom det, att
alldrig war hennes dageha pracht, galanterie, och kräslighet nog för henne;
så at Stilpho mera beswär för henne allena måste hafwa, än sielfwa
fursten, af hela sitt hof. Men ännu, det wärre war, kom detta til, att hon
hade ett ogement jalousie, så att ehwarest han gick in om hofwet, kunde
hon intet tåhla honom gå eller wara allena, mycket mindre uthe, hos
någon annan; uthan tedde sig som en wetberöfwad; i synnerhet enär starcka
drycker hennes förstånd, det hon äljest war mycket ljtet begåfwad med,
förduncklat och förtagit hade. Stilpho sökte på ait sätt at kunna detta
rätta, men fant ljkwäl att alt war förgiäfwes, emedan ähregirigheten hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:17:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1897/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free