Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Knut Barr.
Jag medgifver, att ofvan framlagda synpunkter ej äro nog för
att fullt tillfredsställande bevisa min mening om författarskapet till
Stilpho Thorgilssons historia. Men man har alla skäl att hålla på
Eichhorns uppgift, så länge ej mera talande invändningar andragits
mot densamma än de som här ofvan nämnts. Och som en
motvikt mot ofvan anförda uttalanden af lektor Risberg, är det mig en
kärkommen plikt att anföra hans yttrande i ett senare bref: »Om
Broman ej är författaren, hvem skulle då vara det? Så länge något
svar ej kan lemnas härpå, får väl Broman anses som författaren
enligt vanliga filologiska regler.»
Jag anser mig alltså ha rätt att kalla Olof Broman »Sveriges
förste romanförfattare» och Stilpho Thorgilssons historia vår älsta
originalroman. Samma rätt nämligen, på grund af hvilken J. II.
Mörk och hans medförfattares »Adalriks och Giöthildas äfventyr»
fått sig dessa epitet tillagda.
Huruvida ej andra kunna ha anspråk på att göra både Broman
och Mörk rangen stridig, därom hänvisar jag till Wrangels
framställning af svenska romanförsök i Frihetstidens odlingshistoria.
Någon egentlig förebild för Bromans roman har jag hittills ej
kunnat finna. Antagas kan, att som mönster för episodläggningen
fått tjäna någon af de isländska romantiska sagorna, just de som
voro kända på Bromans tid, t. ex. Bosa-sagan. Men redan
ojämförligheten i språkform och satsbyggnad gör det omöjligt att tänka
sig Bromans skrift som öfversättning från en dylik saga1).
Romaner från de stora kulturländerna lästes ju på Bromans tid
tämligen flitigt i Sverige, och mycket möjligt är, att Broman tagit
sig före att efterbilda någon af dem2).
I alla händelser äro de äfventyr, som Stilpho Thorgilsson
upplefver, ingalunda mer oförenliga med svensk uppfattning än med
ut-länsk. Tydligen är det så, att författaren vill liksom Mörk
satirisera sin egen omgifning, ehuru han af förklarliga hänsyn gör
ansträngningar att förlägga sin berättelses miliö långt bort från sin
egen.
1) För denna upplysning står jag i tacksamhetsskuld till e. o. amanuensen
vid Kgl. Bibl. d:r V. Gödel, som genomläst min afskrift af romanen.
2) I den n canida bokauktionskatalogen har jag vid ifrågavarande sak ej
kunnat finna någon ledning. Där förekomma dock några sagor upptagna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
