Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några nya Nordenflychtiana. Af J. Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 I. Kruse,
Bref 4.
(Hagberg.)
Stockholm d. 12 Febr. g. s. 1748.
Monsieur
Om min plikt, at tacka för så angenäm ihugkomst, som Ert bref Min
Herre öfvertygar mig om, ej vore så stor och telika behagelig, så skulle
jag väl ännu längre dröja med denna Sysslan; Ty jag fruktar billigt, at
mit bref blir likt mit humeur obehageliget och triste, Ach! hvar är nu
Philosophen, säger Ni, sannerlig vet jag intet, jag- tror den blifvit så
förvandlat i våra tider, at han ej är i mode mer, åtminståne till värkligheten,
för min del ville jag järna vara urmodig om jag Possederade honom, han
må vara till sitt utseende vit, svart, rund eller kantig ait, som G eilert
behagar sinrikt måla honom, så skulle han vara mig kiär; dock mer i
anseende till sin rätta effect, än till sina meningar, dageligen har man prof af,
at han är nödig och lika ofta, at han saknas, tänk jag är half Misantrop
och ju mer jag betraktar mig och andra ju mer finner jag rätta orsaken
dertill, at menniskan känner sig minst Sielf.
Boileau, pope och Hollberg le
åt et diur de Menskia kalla,
Som i vettenskaper alla
Hinner långt och hus kan gie;
Men sig Sielf ej mäktar känna.
Ach! det är ej under värdt;
roligt är, at tankan spänna
för et måhl, som är en kiärdt,
at betrackta gräs och diuren
gier ens möda nöjsam lön;
Men den menskliga naturen
Engslig kunskap, svåra rön1),
Det endaste, som är behageliget vid Gonnaisenssen af menniskior är,
at de likväl äro suceptible af godt, ja, at de och genom den ädla
vänskapen kunna meddela hvarannan nöje, vid den Idéen blir jag Tranqvill. i
synnerhet har jag nu fullkomlig orsak när jag äger förfarenheten af en
sådan sanning, vid det jag får erhindra mig Er yänskap min Herre, samt
telika har tillfälle, at betyga min. jag försäkrar, at ingen af Edra vänner
skall med mera fägnad bli försäkrade om Er beständiga välmogo och nöje,
och ingen skall upriktigare önska Er förmån än den, som med ait est im e
har den äran at vara
Monsieur
votre Tres humble et Tres obligente Servante
H. G. Nordenflycht.
P. S. Om jag varit för serieuse i mit bref denna gongen så lafvar
jag härnäst blifva rolig, om jag der(?) tils hinner bli mer Philosoph eller
1) Denna dikt tryckt i Qvinligit Tankespel 1748—50 s. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
