Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Anteckningar om för fattararvoden under frihetstiden. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anteckningar om författararvoden under frihetstiden.
Frågar man hvilka arter af literaturen, som i våra dagars Sverige
visa sig mest fördelaktiga ur ekonomisk synpunkt, så torde svaret
säkerligen blifva: uppbyggelse- och läroböcker. Annorlunda skulle
det ej häller hafva utfallit på sjuttonhundra-talet. Om det också då
hände, att författarne själfva förlade sina skrifter, äfven om dessa
kunde påräkna god afsättning, så bör man dock kunna antaga, att
sådana böcker, om hvilka det är anmärkt, att boktryckaren upplagt dem
»på egen bekostnad», varit mer begärliga än de, som tryckts för
författarens räkning. Genombläddrar man då ett par årgångar af
Salvius’ Lärda Tidningar från 1750-talet, skall man finna, att de båda
ofvannämda slagen af böcker jämte sådana, som lämnade anvisningar
af praktiskt värde, varit de, som oftast funnit förläggare.
Tyvärr är jag icke i tillfälle att meddela några fullt typiska
exempel på huru stort arvodet varit i dylika fall. Domprosten
Bæl-ter i Vexiö lät 1755—57 den i samma stad boende boktryckaren
Merckell trycka de fyra första böckerna af sitt arbete »Vår herres
och frälsares Jesu Christi historia». Mycket lär Merckell icke hafva
erlagt härför, ty då det blef tal om utgifning af resten af arbetet,
begärde Bælter, som trodde sig veta, att Merckell af den 3,000
exemplar dryga upplagan afsatt omkring 2,400 och således gjort en
god affär, att för denna fortsättning erhålla 18 dlr1) per tryckark
och 24 friexemplar. Då Merckell ej ville gå in på förslaget, vände sig
Bælter genom Gjörwell till historiografen Wilde, som egde tryckeri i
Stockholm; denne förklarade sig villig att på de erbjudna vilkoren
trycka verket, men öfverlät sedan förlaget till boktryckaren
Hessel-berg, som enligt Gjörwell, ur hvars brefväxling med Bælter under
1757 dessa uppgifter hämtats, därpå vann »stora pänningar», ett
påstående, som stödjes af det faktum, att Hesselberg 1770 fann
lämpligt utgifva en andra upplaga »på egen bekostnad». Genom Gjörwell
1) Kopparmynt ss. öfverallt, där ej smt är utsatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:17:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1897/0164.html
