Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar om för fattararvoden under frihetstiden. Af Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Otto Sylwan,
vinna ett tarfligt bröd, och fru Nordenflychts lif lämnar ett exempel
härpå, så mycket mera talande, som hon ju njöt allmänt anseende
hos sin samtid1).
Icke häller genom verksamhet i den periodiska pressens tjänst
var stor lön att påräkna. Dalin uppbar säkerligen intet arvode för
sin Argus, och i de senare moraliska veckoskrifterna klagas ofta
öfver att mödan är lönlös. Om Gjörwell med 18 dlr arket betalte
S. Alnander för uppsättandet af teologiska recensioner, så var detta
ett undantagsfall, ty hans öfriga medarbetare voro personer, för
hvilka literära sysselsättningar voro ett nöje, icke ett lefvebröd.
Däremot måste utgifvarne af de småningom uppväxande
landsortsbladen, oftast rent illiterata boktryckare, aflöna en literär redaktör;
lektor G. Nyrén, som på 1760-talet lämnade bidrag till Norrköpings
Veckotidningar, intygar att utgifvaren boktryckaren Edman »betalte
hederligen». Dagligt Allehanda torde ej hafva honorerat andra
bidrag än nyhetsnotiser. — Hvad beträffar det stora antalet politiska
broschyrer och tidskrifter, som tryckfriheten lockade fram, kunde
författararvodet säkerligen stundom vara rundligt, — men det
här-flöt ej från förläggaren, utan från det parti, i hvars tjänst
författaren stod.
Till det redan anförda må läggas ett par samtida yttranden,
som kunna bidraga att kasta ljus öfver författarnes vilkor.
Med anledning af ett yttrande i tidskriften Posten lästes i
Dagligt Allehanda 1768 n:r 204 ett bref, däri det klagades öfver
dyrheten på tryckta skrifter2) och genom beräkning af tryckningskostnaden
uppvisades, att det vanliga försäljningspriset af 12 öre per ark gåfve
förläggaren (hvilken betecknande nog identifieras med författaren) en
oskälig vinst. Emellertid är beräkningen grundad på antagandet,
att en upplaga om 600 exemplar skulle helt och hållet slutsäljas,
ett fall, som säkerligen var sällsynt, och brefskrifvarens åsikter om
författarskapets mödor visa sig högst egendomliga i det han påstår,
att aftryckande af offentliga handlingar, för hvilka lösen och stämpel
erlades, borde betalas högre än sådana skrifter som Posten, där för-
1) Hennes skrifter tyckas alltid att döma af ordalagen (’hos Salvius’, ’uti
kgl. tryckeriet’) hafva utgifvits för hennes egen räkning.
2) Man hade försökt att reglementera priset på trycksaker såväl som på
annat, i det att kanslikollegiet genom kungörelse 1759 bestämde maximum-priset
per ark till 6 à 8 öre efter papperets beskaffenhet; Botin i sina »Skäl mot taxor
på tryckte arbeten» intygar 1767, att förordningen aldrig efterlefts, då detta
omöjliggjorts af den dyra tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
