Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ännu en gång Bengt Lidner i Lund. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu en gång Bengt Lidner i Lund.
En antikritik.
1 Samlaren 1896, XVII, har professor Warburg infört en
uppsats under titeln: »Ett och annat om Lidner». Då dennas första
hälft vänder sig mot en liten skrift af mig: »Bengt Lidner i Lund.
Studenten och skalden» och då jag icke känt mig öfvertygad af
hvad gentemot denna anförts, må några ord till svar vara mig
tillåtna.
Endast i förbigående, då det ju egentligen var främmande för
mitt ämne, framhöll jag i början af min skrift, att det icke funnes
någon »enda säker källa» för den rådande uppfattningen af Lidners
lefnadssätt under hans första ungdomstid i Göteborg. Jag måste
fortfarande fasthålla vid denna åsigt. Hvad professor Warburg
anför såsom bevis däremot, främst »Lidners egna sjelfanklagelser i ’Den
lycklige skolgossen’ och ’Midnatten’», synes mig nemligen i ingen mån
rubba riktigheten af min uppfattning.
Hvad den första af de nämda dikterna beträffar, har jag redan
i min skrift fäst uppmärksamheten på -den otillförlitlighet, som
karakteriserar Lidners uppgifter rörande honom sjelf. Professor
Warburg medgifver äfven, att Lidner, då det gällt att vinna någon
fördel, icke just röjer någon större sanningsenlighet, »men — tillägger
han — han kunde icke gerna vinna något med att framställa sig
så tidigt fördärfvad». Professor Warburg synes här alldeles förgäta
att, om det också icke låg så särskildt i skaldens intresse att låta
sig framstå i den dager han i detta poem ger sig, låg det i alla
händelser i tiden att så göra. Ur denna är det också lätt att
förklara detta poems kynne. Det var ju den tid, då det omoraliska
gjorde sig starkt gällande och galanteriet i alla dess former var pä
modet, då man icke minst inom den litterära bohéme, till hvilken
Lidner 1783, då dikten författades, hörde, frossade i cynism och
sensualistiska skildringar och i sitt lefnadssätt motsvarade den bild,
som diktningen gaf. Det hörde för Lidner till god ton att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:17:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1897/0174.html
