Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det förefaller a priori besynnerligt, att det gustavianska
tide-hvarfvets skalder skulle beteckna ett förfall i formelt hänseende, och
kommer därtill, att ett slikt påstående motiveras blott med
hänvisande till en enda punkt, så måste vi känna oss uppfordrade att
vid denna förkastelsedom sätta ett frågetecken, — allt under] lifligt
erkännande af de högst förtjänstfulla undersökningar och goda
uppslag, som den nämda uppsatsen öfver hufvud innehåller. Frågan,
huruvida våra betänkligheter verkligen äro grundade, afser den
följande framställningen att besvara, och då Creutz gifvit anledning till
spörsmålet, skola vi till en början nämna ett par ord om hans
ver-sifikation för att sedan undersöka förhållandena hos hans
föregångare och efterföljare.
Granska vi ordförrådet i Atis och Camilla, så finna vi, att Creutz
ålagt sig ännu större försakelser ån som af det ofvan anförda
yttrandet framgår. Han undviker nämligen icke blott antibackier utan
åfven alla daktyliska ord, sålunda alla verbalformer på -ade och -ande,
härledningar på -else och en mängd substantiv och adjektiv, då de
genom att antaga någon ändelse komma att sluta med två
obetonade stafvelser. Fägring fick således icke förekomma i bestämd
form, Ijuflig icke i pluralis, skön icke i komparativ. Sannerligen —
Creutz var icke så långt ifrån att akseptera den begabbade
Brun-jeansonska regeln, »att alla trestafviga ord, hvilka ej börja med
be-eller for- undantagandes gudinna och grefvinna, böra förkastas».
Så strängt har Creutz hållit sig inom sina trånga regler, att jag i
Atis blott funnit två verser, där han brutit mot dem, nämligen:
En bullrandé kristall på pärlesanden rinner,
i den första sången och i den andra:
Man skogarnas tyrann kring fälten ryta hör.
Stympningar och förkortningar af ord, hos äldre skalder så
vanliga, tillät sig Creutz endast i fråga om båd! och ell\ och för öfrigt
kringgick han svårigheterna genom att använda presens för
imper-fektum och adjektiv för particip, t. ex. ett flammigt bloss. Villigt
skall det medgifvas, att Creutz ådagalagt en beundransvärd
skicklighet, då han vetat att trots sina stränga reglers tryckande bojor
göra sina verser alltigenom så graciösa och smältande, och för
samtiden ökade sådana konststycken äfven Atis’ värde som konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
