Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att följa omslaget liar det synts mig lämpligast, då jag icke
kunde genomgå all tidens versifierade literatur, att vi hålla oss
till publikationerna af det sällskap, hvilket var Sveriges erkändt
förnämsta vid öfvergången från frihetstiden till den gustavianska.
Utile Dulcis Vitterhetsnöjen måste anses vara ett tillräckligt adekvat
uttryck för hvad de officiella vitterhetsdomarne ansågo vara godt
och riktigt.
En granskning af den nämda samlingens båda första band,
ut-gifna 1769—70, gifver vid handen, att de Creutzska reglerna
fortfarande utan gensägelse voro gällande; i det tredje, som utkom 1772
spårar man däremot en tendens till större frihet. Frånsedt enskilda
fall uti en del andra stycken, är det egentligen ett poem, Bergklints
satir »Granskning», som vittnar om tillvaron af en dylik tendens;
genom användande af formerna: lämnade, tjänare, skrattade, ledare,
kokade och bättrare. Förekomsten af dessa poesiens landsflyktiga
gaf vittnesbörd om Bergklints åsikter om den öfverdrifna läckerheten
i smaken, om hvilken han här ock utropade: Bryt ner de fångatorn,
häf upp de galna lagar!
Bergklint hade för öfrigt redan något tidigare preciserat sin
ställning i frågan, ehuru detta skett i en skrift som aldrig
fullständigt kom till allmänhetens kännedom. I sin bekanta kritik af
Branders beryktade tragedi Habor och Signill hade han förklarat de
förkortade imperfektformerna börja’ och försvara’ icke tillåtliga1, och
då Brander härvid åberopade sig på omöjligheten af att annorledes
infoga slika ord i jambisk vers, genmälte Bergklint i den otryckta
delen af sitt svar2, att det ginge alldeles förträffligt, blott man
placerade dem på rått ställe. Som exempel anförde han, fyndigt nog,
den ofvan citerade versen ur Atis, i hvilken Creutz gjort ett
undantag från sina regler:
En bullrande kristall på pärlesanden rinner.
Den låter, säger Bergklint, utmärkt, men skulle visserligen
genom en omflyttning af partic-ipet ohjälpligen fördärfvas.
Angående metriska frågor yttrade sig Bergklint senare, då han
utarbetade andra upplagan af läroboken Sammandrag af
vetenska-perne8. Den framställning af svenska språkets prosodi, som han
1 Kgl. Bibliotekets Tidningar om Lärda saker 1767 II: 11.
1 Se härom min Svenska pressens historia s. 285.
8 Första upplagan är en ytterst kortfattad öfversättning frän tyskan: senare
upplagor sa godt som själfständiga arbeten af Bergklint.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
