Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med förslag att alldeles stympa språket, att skrifva: talad i stället
för talade, och kommand i ställe för kommande, efter dessa senare
troddes skämma bort versen. Ja, intet brott emot språk och
förnuft var så stort, att man ej vågade begå det, endast för att ha
nöjet att trampa något hårdare på den senare stafvelsen af vår
alexandrin eller vanliga korta vers». Åfven fordran på »dubbel vikt
på sista stafvelsen i hemistichen och versen» finner Sjöberg orimlig
och förordar däremot verser sådana som Kellgrens
O Svedenbörgäré! O Rosencréutzäré!
»Med ett ord: de gamla kunde ej nog fjättra sig, och vi hafva
återtagit en frihet, som var ganska tillbörlig». Sjöberg tillägger, att
»den nyare versen har nästan alla hexameterns behag och fördelar»,
att vi hafva den förra att tacka för »den glädtiga poesien, hvari få
folkslag kunna täfla med oss i godhet», och att »vi kunna sägas på 10
år hafva hunnit dit, hvartill andra nationer först kommit efter tvenne
sekler». Han erinrar ock om, att »våra lärmåstare, engelsmånnerne
och fransoserne . . . äfven i denna delen bortkastat fördomar,
hvarmed vi ännu arbeta».
i
Det är kanske öfverflödigt att härvid påpeka (såsom det skedde
i en lofordande recension i Stockholmsposten 1796 n:r 212), att
Sjöberg med sina något dunkla uttryck alldeles icke påyrkar införandet
af några nya versmått, daktyliska eller blandade, utan blott
försvarar upptagandet af ord, som icke ega strängt jambiskt tonfall.
Af sammanhanget framgår tvärtom, att Sjöberg endast tänker på
jambisk vers.
Detta sent kommande angrepp på frihetstidens versbyggnad
uppkallade den ännu kvarlefvande af den Greutz ska kretsen, den gamle
Gyllenborg, »att försvara våra forna skalder och i deras antal mina
älskade ungdomsvänner mot de svåraste beskyllningar». Det skedde
i de »Anmärkningar om svenska versifikation», hvilka han bifogade
sitt 1798 utgifna »Försök om skaldekonsten». De visa huru djupt
upprörd den gamle skalden blifvit öfver kritiken, som visserligen var
hållen i rätt kraftiga ordalag, och hvilkens. författare Gyllenborg,
i förbigående sagdt, aldrig nämner vid namn. Försvaret gick ut på
att ådagalägga, att den af Sjöberg prisade reformen i själfva verket,
så vidt den var prisvärd, ingen nyhet vore, medan det nya blott
vore skadliga öfverdrifter.
»Några skalder af senare dato», säger Gyllenborg, hade
visserligen hyst så stor förkärlek för flerstafviga ord »med det släpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
