Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då aksenten icke mindre än rimmet vårdades med noggranhet.
Oak-tadt den förtjänst vissa då utkomna arbeten äga, torde det likväl
böra medgifvas, att de lagar hvarunder de författades i samma mån
inskränkte skaldespråket, som de det förädlade. Tvånget, som
vanligen sker, har väckt frihetsandan; men friheten, som äfven år
vanligt, har börjat urarta. Under sken att afhjälpa den entonighet,
som åtföljer goda jambiske och trokaiske verser, har man betagit
dem både takt och ton. Aksenten, ofredad i alla sina stationer, är
icke ens säker i sin yttersta fristad, rimmet». I detta »sträfvande
till den friare daktyliska gången» finner nu Regnér ett stöd för
införandet af den metriska versen.
Till det nu anförda kunna vi lägga ännu ett uttalande, af vida
senare datum, men stammande från en af dem, som själfve varit
en af de ledande bland efter-gustavianerna, nämligen Franzén. I ett
svar till Palmblad i Svensk Litteraturtidning 1820 (Bihang n:r 9—10)
yttrar han, att det »uppkommer en strid mellan meter och rytm i
svenska versen. Jag tror, att intet versslag, rimmadt eller
orim-madt, kan sakna den utan att blifva mer eller mindre obehagligt.
Man jämföre till exempel följande tvänne verser:
Med dygd, förstånd, behag Eglé förtjust Orest;
Och snart af hans förtjänst hon själf befann sig fäst,
Med tårar på sin kind hon log, som sorgen ler,
Rörd nalkades Orest och intogs mer och mer».
Franzén anmärker, att verser som de båda första skulle blifva
odrägliga i längden, medan de senare »behaga genom den brytning»,
som uppstår däraf, »att stafvelserna rörd och togs icke äro så korta,
och på och dess icke så långa, som meterns stränghet skulle fordra.
Sådana fel [!] mot metern vågade Kellgren tidigare och oftare än
någon annan af våra skalder för att vinna åt versen ett rytmiskt
behag»l.
Den utveckling mot större frihet i metriskt hänseende, som vi
sett vara betecknande för det gustavianska tidehvarfvet, stannade
1 Franzén fasthöll sjalf äfven oarterna i denna skolas versifikation; Tegnér
talar i bref till Brinkman af d. 1l< 1825 om hans »otäcka vana att så ofta rimma
pä daktyler som i jambi.sk vers alltid måste förfalskas, såsom konungar,
sanningen. friheten in. ni.». — Palmblad har i sin metrik (Fosforos 1811 s. 533 f.
noten) en anmärkning angående betoningen i jambisk vers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
