Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tror mig härmed hafva ådagalagt det orättvisa i Lindgrens
ofvan ointalta sats om metrikens förfall under gustavianska
tide-hvarfvet, åtminstone hvad dess främste skald beträffar.
IL Teoretiska undersökningar under början af
adertonhundratalet.
Innan jag vidare följer den svenska verskonstens utveckling,
synes det mig vara lämpligt att taga en om oek kortfattad
öfver-sikt af de försök att utreda versbyggnadens lagar, hvilka i början
af 1800-talet framträdde i sammanhang med de då verkstälda
tolkningarna af antika diktverk.
Först möta vi Gustaf Regnér, som, då han 1801 utgaf sina
»Försök till metriske öfversättningar från forntidens skalder», lät
dem åtföljas af en »afhandling om metriske öfversättningar samt
grundeme till en svensk metrik». Regnér börjar med att påyrka,
att öfversättningar ieke skola verkställas i det franska parafraserande
maneret, utan så troget som möjligt böra ansluta sig till originalet
både i anda och form, därvid hänvisande till föredömena i
Tyskland och Danmark, framförallt Voss och Baggesen.
Efter en förtjänstfull undersökning af svenskans aksent och
dess olika arter kommer Regnér till den slutsatsen, att kvantiteten
eller positionen i antik mening ingen som hälst betydelse har för
oss, utan att »svenske metriske versens enda rättesnöre är aksenten,
med den sorgfällighet vårdad, att blotta uppläsningen ger versen
dess behöriga takt och ljud». Med bibehållande af den gamla
beteckningen kallar Regnér »lång den stafvelse som har aksent, hort
den som är utan eller förlorat densamma», och uppräknar därefter
de två- och trestafviga versfötterna (‘versmått’ enligt Regnér) med
angifvande af en hel del exempel på hvar och en: spondéer äro
ömhet, nöjsam, rätt sätt, pyrrhicher mina, hela, vara, eller, att han,
»alla i den ställning att de förlora sin aksent», molosser jämlikhet,
overksam, stridbar man, antibackier vänskapen, tålsamma, frihet att
o. s. v. Vid versen äro, säger Regnér vidare, »i synnerhet tvenne
ämnen att öfverväga: arten och antalet af dess takter och sättet att
dem uppfylla»; det förra kallar han rytm, det senare meter. Genom
förändringar i dessa båda uppkomna versarterna, af hvilka
hexametern behandlas först och utförligast.
heterna, och i en af de i fängelset skrifna Sangerna ur EngelbrechLs tiden, där
dock melodi angifves. Se Hansellis uppl. I: 128 och 211.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
