Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallenberg svarade med en lång uppsats, däri han förklarade
recensentens kvantitetslåra »alldeles falsk», afvisade hans
»aksent-snack» och förnekade, att det gåfves olika principer för rimmad och
orimmad vers, hvilket skulle varit »ett besynnerligt fenomen». —
Till Hammarskölds undsättning skyndade Palmblad med en längre
artikel »om principen för svensk metrisk vers». Det var ej svårt
för honom att framdraga misslyckade ställen i Wallenbergs lliad,
men han förmådde däremot icke lämna något öfvertygande bevis i
den principiella frågan. Striden fortsattes med stigande häftighet
och aftagande höflighet å ömse sidor. Palmblad behandlade sin
ifrige motståndare med denna nedlåtande ton, som vissheten om att
på sin sida hafva de erkända auktoriteterna så lått ingifver. Men
äfven Wallenberg förstod att till sin fördel citera Palmblads orakel
A. W. Schlegel* 1.
En ny tvist i samma ämne uppblossade ett par år därefter, i
det att A. F. Skiöldebrand, som sett sin hjältedikt Odin behandlad
på samma sätt som Wallenbergs lliad, tog sig före att i en liten
skrift »Något om antagna regler för svensk hexameter» göra
propaganda för åsikter, som ungefär sammanföllo med den sistnämndes.
Skiöldebrand opponerade sig mot de Adlerbethska spondéema och
mot äflandet att fastslå en bestämd aksent för hvarje ord, som skulle
bestå i alla väder; att han äfven ansag det cesuren kunde undvaras,
torde varit mindre förmånligt för hans verser. — Högst misslynt
öfver detta nya motstånd skref Palmblad till Hammarsköld (d. 7, 4
1820): »Skiöldebrand inbillar sig vara alldeles ny, — men i hans
bok står intet annat än hvad de öfrige Öron-Metristerna (jag kallar
dem så, emedan de beropa sig på sina öron, som äro af ett
underligt slag) immerfort påstått. Min verslära är ignorerad. — Sedan
Adlerbeth punkt för punkt är vederlagd, så heter det slutligen, att
förf. i allt är af samma mening som vår Adlerbeth och vår
Wallenberg». Palmblad hade föresatt sig att skrifva »så halt, så slipadt
som detta folk — men hoppas göra det mera grundligt».
Med all sin grundlighet lyckades dock Palmblad icke häller
nu att öfvertyga sin motståndare, och något egentligt nytt kom
icke i dagen. Skiöldebrand anförde följande vers af egen fatabur:
Thilda min afgud du är, med oro du fyller mitt hjärta,
förvrängdes; hvarpå man såsom exempel må nämna Herr Leopolds skaldesang
Det slutande århundradet». — Friheten i rimmad vers var således äfven inskränkt
— åtminstone hvad beträffar Leopold!
1 Svensk Litteraturtidning 181G n:r 8, 9, 23, 24; Bihang n:r 8—10, 12—10
och 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
