Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hafva så de båda dikter, som framför andra gåCvo Tegnér
hans namnkunnighet, Landtvämssången 1808 och Svea 1811. I båda
dessa möta vi på de därtill egnade ställena friare anapestiska
former, sådana som Franzén användt i sina dryckessånger, och som
äfven Wallin tillåtit sig i preludiet till sången öfver Gustaf III.
Hvi pröfvas ej huggande
järnen ännu?
Hvi klyfvas ej skuggande
hjälmar itu? o. s. v.
Att anföra dessa allbekanta dikter är öfverflödigt, men man
torde lägga märke till att hur ’fria’ dessa rytmer än tyckas vara
och verkligen äro, så förblir dock alltid i båda de nämda styckena
skemat städse regelmässigt; omväxlingen af två- och trestafviga
lakter fortgår efter bestämd norm1. Det ombyte af olika versfötter,
som antiken kunde tillåta sig, är här icke öfverfördt på den rimmade
versen, och ansatsen därtill kunde i själfva verket icke utgå från
antikefterbildning.
Hur flyktig denna öfverblick än varit, så tror jag mig dock vara
berättigad till följande slutsatser:
Det är i Tegnérs stycken omkring det år, hvilket enligt
vedertagen häfd bildar en gräns icke blott inom vår politiska utan äfven
i vår literära historia, en rik omväxling i rytmerna, säkerhet i valet
och äfven i viss mån originalitet, allt egenskaper, som skulle fira sin
triumf i Fritiofs saga. Men dock har, synes det mig, Tegnér icke
principiell gått utöfver hvad den gamla skolan kunde tillåta sig.
Det märkliga året 1810, då de nya rörelserna definitivt bryta fram,
betecknar i metriskt hänseende en ny periods inträdande. Detta
nya kommer dels ifrån utlandet, men dels också från vår egen
forntid; man lyssnade nu åter till den gamla balladen, och det är en
tonart, som är främmande för Tegnérs rika lyra.
För reformering af den rimmade versen öppnade sig två olika
vägar. Den ena var att tillegna den svenska literaturen de sydliga
1 I den odaterade dikten Altarena har en anapest inrymts i hvarje versrad:
Hur mycken andakt i landet röjs!
Hur religiösa hli vära bygder!
o. s. v. efter skemat: s s’ s s’ s s s’ s s’ — med utpräglad tendens att starkast
betona fjärde stafvelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
