Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den andra dikten var Hammarskölds »Strömkarlen», af hvilken
en strof hår m£ få plats:
»0 hör du ej strängarnas skära ton,
Som skakar hjärtat i mig
Och bjuder mig in i en sällare zon
Från lifvets törniga stig?»
Och harpan hon klingar i dalen.
Man kan just icke säga, att folkvisans åkta ton hår är träffad,
men dikten har betydelse såsom en vändpunkt i balladens historia;
såsom Frunck har uppvisat blir härmed icke längre Burger utan
Goethe mönstret. För oss har den därtill det särskilda intresset att
den utgör det första försöket att efterbilda den nordiska balladens
strof.
Då jag sade, att dessa voro de första profven på blandad vers,
så lämnade jag ur räkningen en dikt, som redan i början af samma
år såg ljuset i Wallmarks Journal (1810 n:r 23—24). Under titeln
Trohetsvisan förekom där en försvenskning af Burgers Lied von der
Treue, verkstäld på originalets blandade meter af — hvem skulle
tro det? — ingen mindre ån Leopold. Frunck har redan påpekat,
att denna bearbetning genom hela sin ton och genom ett par
till-lagda strofer röjer en tendens att ge hela dikten en prägel af
löjlighet och narraktighet. Att Leopold äfven velat parodiera själfva
metern, låge nära till hands att a priori antaga, men diktens form
visar alldeles icke hän på något sådant. I alla fall är man väl dock
berättigad att tro, att Leopolds mening ingalunda varit att med
stycket rekommendera en metrisk reform.
Att en af de båda nyhetsmakarne i Lyceum var Ling, år icke
egnadt att öfverraska; man vore böjd för att antaga att han redan
tidigare försökt sig i nationella former. Han hade nere i
Köpenhamn gjort bekantskap med Oehlenschlägers nordiska romantik och
borde ju lagt märke till, huru denne upptog den gamla nordiska
metrikens princip, t. ex. i Freyas Rok (offentliggjord 1804). Men
Ling hade icke öra för slikt; han blef hela sitt lif en otymplig
ver-sifikatör. Om Ejlif den götiske, Lings ålsta bevarade tragedi, säger
Atterbom med fullt fog, att den »kunde lätt tagas för en parodi på
den äldre fransyska tragediens enheter, diktion och versart» — den
är nämligen skrifven på alexandriner. Tre små dikter införda i Nytt
och Gammalt i Lund 1806—1807 vittna ej häller om något formelt
inflytande från Oehlenschläger, om också den ena i metern företer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
