Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vissa friheter. Lings senare dramatiska och episka dikter skrefvos
på en ytterst enformig versart, som närmast kanske skulle kunna
karakteriseras som daktyliserande knittel. Rosenbergs förmodan, att
Ling hämtat denna från Prams Starkottcr, låter kanske ej försvara
sig, men nog är detta yttrande betecknande för Rosenbergs tanke
om Ling och hans vers.
Uti första årgången af Fosforos träffas sonetter, canzoner och
antikiserande dikter samt äfven ett par med regelmässiga anapester,
men först i den andra några på blandad vers: Atterboms
Skaldar-mal och ’romans’ Ghristi uppståndelse samt ett par öfversältningar
från danskan, nämligen balladen Åke och Elsa samt Ghristi födelse
af Oehlenschläger. Denne har antagligen varit Atterboms förebild
äfven vid de båda förstnåmda dikterna. Men samtidigt hade detta
versmått användts af en annan svensk skald, som lika säkert härvid
icke rådfrågat främmande mönster, nämligen Geijer1.
Om fosforisterna öfver hufvud i sin diktning liksom i sin
kritiska verksamhet fullföljde vissa medvetna literära mål och ett gifvet
program, så gör däremot Geijers poetiska skapelser intryck af att
vara lika ursprungliga som hans produktions begynnelse var plötslig.
Att blifva en reformator inom skönliteraturen låg icke egentligen
inom hans planer; förutsättningarna för hans skaldestycken ligga i
hans egen natur, i hans minnen från hemmet och hembygden och
i hans nationella riktning.
Denna ursprunglighet och svenskhet är lika tydlig i fråga om
dikternas form som deras anda. Vi veta ingenting om några
famlande försök; Vikingen, Odalbonden och Den siste kämpen uti Iduna
1811 äro de första alstren af en skaparkraft, som instinktmässigt
är fullt säker om mål och medel från begynnelsen. Geijers strofer
äro icke direkta efterbildningar af folkvisan, men omisskännligt är,
att det är denna, som ingifvit honom dessa kraftiga rytmer. I hans
musikaliska kompositioner, i hans visor och sånger går folkvisans
ton igen, och äfven vid tillkomsten af hans första dikter tyckes
musiken hafva spelat en roll. Han berättar själf, att han satt dem i
musik, ehuru endast melodien till Vikingen blifvit bevarad. Vi kunna
1 Palmblads legend Helga Ragnild i Fosforos 1813, skrifven på icke fullt
riktigt uppfattad Niebelungen-vers, liänines af författaren i ett bref till Elgström
redan d. 5 aug. 1809 (Se Bottiger, Auroraförbundet i Sv. Akademiens Handl. 49
s. 452), men den har då icke haft mycket formel t gemensamt med det tryckta
stycket, ty Palmblad säger därvid om sin dikt, att den »blir i assonanser på ä».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
