Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl våga beteckna förhållandet så, att melodierna uppstått samtidigt
med orden; sedan de hjälpt till vid födelsen af de nya rytmerna
kunde de tämligen saklöst försvinna1.
Sålunda hade då den nationella riktningen inom literaturen äfven
ledt till återupptagandet af den gamla nationella principen för
versbyggnaden. Den hade i äldre tider fört ut i en regellös och
otymplig knittel, som trängts ut af den Stiemhielmska skolan med dess
renässanslärdom2. Efter att hundrafemtio år hafva gått i läran
hos främmande mästare kunde den svenska poesien nu med
vunnen konstnärlighet och uppöfvadt öra återtaga de gamla rytmerna.
Det var ingen fara för att denna frihet skulle urarta; den skulle nu
blott gifva skalderna tillfälle att sjunga ut sin sång i friskare,
klangfullare, kraftigare diktformer.
Någon opposition mötte ej häller denna reform. Otvifvelaktigt
år det Geijer, som bör sättas som den främste representanten för
densamma, äfven om såsom vi sett prioriteten icke tillkommer honom.
Och för hans sånger syntes äfven de samtida hafva ansett den valda
versformen naturlig och adekvat; det fins icke ens spår till att man
reflekterade öfver att däri låg något nytt, och kanske icke ens Geijer
själf var fullt medveten om att han genomförde en metrisk reform.
Huru som hälst — den nya principen aksepterades; för att blott
taga ett exempel, det mest lysande, så begagnades den af Tegnér
först i Asatiden (1813) och i Nyåret 1816 samt sedan i flere af
sångerna i Fritiofs Saga. Och i våra dagar hafva vi fått se, huru den
blandade versen med öfverlägsen konst användes af den senaste
mästaren i den poetiska tekniken — Gustaf Fröding. Det är rent
betagande rytmer han förmår skapa; man läse t. ex. hans
Bärgslags-troll eller, i annan art, hans »Där borde varit stjärnor».
1 En motsats till de ofvan nämda styckena bildar Manhem; uti detta, som
skrefs såsom program, går den gamla skolans retorik flerestädes igen, och hår
har Geijer ock hämtat formen, den åttaradiga stanzen, från främmande häll.
Förståndigt nog valde han icke den egentligen romantiska med enbart kvinliga rim,
utan den Goetheska med växlande, hvilken form jämväl Oehlenschläger efter ett
par försök med den förra aksepterat. — Geijers yttrande, att stanzen
fullkomligast egde hvad engelsmännen kalla ’A fuli resounding line’, skulle kunna
föranleda antagandet, att han hämtat den frän England, men det torde knapt vara
förhällandet, ty först Byron gjorde den där åter populär.
a Äfven hos äldre skalder t. ex. Wivallius kan man dock stundom hnna den
blandade ^versen väl behandlad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
