Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillägg till sid. 9.
Sodan ofvanstående redan var under tryckning, har jag haft
tillfälle att ånyo genomgå Bergklints otryckta svar till Brander och
funnit, att han redan 1768 hyste väsentligen samma åsikter, som
framträdde 1781 i Sammandraget. Det torde icke vara obefogadt
att här ur handskriften anföra några yttranden, som kunna vara af
intresse. Frågan gällde som ofvan nämdt närmast Branders
förkortning af imperfektum på -ade.
Bergklint utgår från, att »vi mäta våra stafvelser och pedes . . .
efter ton, aksent eller som det allmännast heter höjning och
sänkning»; alla stafvelser hafva väl ej samma längd, men »i vers löpa
de dock lika». »På detta sättet hafva vi egentligen icke mera än
tre versslag, jambiskt, trokaiskt och ett slags hoppande takt af oäkta
dactyli eller närmare ett slags amphimacri». Tvåstafviga ord äro
antingen jamber eller trokéer, medan i trestafviga ljudet i
allmänhet alternerar, »men däremot är dock i språket märkeligt, 1) hvad
som händer med en stor del sammansatta ord, hvilka ej så noga
alternera, och 2) att så i dessa som alla alternerande mångstafviga
gifvas stafvelser, som äro mer eller mindre höjda».
1) »Säger man blott lcnif, äfven i vers, så kan det brukas både
som höjdt och sänkt allt som poeten vill, så framt det ej i
meningen har någon viss emphasis, ty alla emphatiska monosyllaba böra,
om någonsin ske kan, höjas i versen lika som i utspråket». I
yenn-knifven däremot »har stafvelsen peun- starkare aksent, hvilken
liksom döfvar den uti knif, så att här äro tvänne stafvelser höjda i
en rad men den första mer och den andra mindre . . . Dessa slags
ord äro verkliga rebeller uti all slags vers utom i den hoppande
takten»1, och kunna således icke »utan stötning utgöra jamber eller
trokéer».
2) Alexandrinen består af idel jamber, »men hafver det
besynnerligt, att den fordrar en klar och stark höjning på vissa ställen,
nämligen vid cesuren och i rimmet». Härefter följer det ofvan (s. 9)
anförda exemplet ur Atis, hvaraf slutes att i ord som bullrande
1 Om denna heter det sedan, att »där nästan intet mer behöfves än en ak*
sentuerad ton vid hvart taktslag, och där de öfriga slafvelserna hade höjda och
sänkta löpa lätt förbi utan märklig åtskilnad: såsom i denna v. Dalins visa,
Philemon dref ut sina får på en äng».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
