Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(4 anmärkning).
Reimar försvarar starkt läran om ändorsakerna. Men jag skall
nämna några få exempel, för at visa denna lärans svaga grund och
osäkerhet, åtminstone efter det bruk de renlärige göra af densamma.
Detta bruket kan det och det djuret göra af detta tinget> derföre är
detta bruket tingets ändorsak; är denna lärans första sats. Det är
väl onekeligt at hvart ting är ämnat till alla de bruk, hvartill det
kan tjena; men frågan är om dess ändorsak, egenteliga afsigten,
hvar-före tinget hällre har en varelse än icke; ty de tillfälliga bruken
äro oändeliga och angå icke tingens första och väsenteliga
bestämning; och i detta fallet åringen ting ofullkomligare och bedrägligare,
än denna läran. Man behöfde känna hela naturen i sit systéme,
för at säja något mer än toma gissningar i denna vågen. Djuren
äro till för vår skull, säjer denna läran en gång, och likväl år största
delen af dem oss antingen onyttiga eller skadliga. Åskan år för at
tukta menniskorna, och likväl är den för a t hålla luften ren och
sund, eller ännu rättare at förekomma en allmän itändning
(inflammation) däri, eller alra rättast en nödvändig fölgd af en för stark
gnidning i densamma. Oräkneliga äro de exempel, som bevisa denna
lärans osäkerhet och framför alt dess grundregels falskhet. Men
detta uphäfver icke at det i allmänhet är et ädelt bemödande at
utgrunda bestämningen och sammanhaget af alt. — När Reimar
talar om insekternas under, frågar han sig sjelf med en slags
förvåning om ändamålet af deras varelse. Vårt nöje, andra slägtens
uppehåll, någon nytta i det allmäna etc. är icke nog at besvara
denna frågan. Det ser altid ut som naturen vore till för sig sjelf
och at således dess delar hade en nödvändig varelse. Insekterna, säja
några nya platonister, och alla djurslågten hafva själar, som, liksom
wår, äro bestämda för ouphörliga fullkomlighetsgrader och et
odöde-ligt stigande. Denna tankan är skön och bländande, men~7alsk i
sin grund. I min pantheism, där alt är enhet, är ock ingenting
lättare sagt, ån at insekterna, äfven som livar naturens atom, äro till
för sig sjelfva och åtnjuta sin varelse, äfvensom vi vår. Likväl
förstår det sig, at deras varelse måste vara afpassad efter naturens
allmäna harmoni och eviga beståndsregler, och således jenite sin
egenteliga och första bestämning eller ändorsak, som är åtnjutandet
och lifvet, äfven tjena til andra varelsers bestånd och fullkomlighet
etc. — Om djurens instinkter icke böra förklaras af deras inre
känsla, behofver och inrättning samt de yttre tingens förhållande
till deras varelse, så år det vål knapt mögeligt, at nånsin förklara
dem. Vid detta stället är den gode Reimarus halft egensinnig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
