- Project Runeberg -  Samlaren / Nittonde årgången. 1898 /
98

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vilja hafva pengar, hafva guld; korteligen vi födas med en allmän
åtrå efter godt; men om detta goda skall vara rikedomar eller ära
eller vällust, och hvilken art det skall vara af dessa slagen och
hvil-ken grad af det goda, alt det är icke bestämt förut, utan tillkommer
sedan (fast genom en villkorligt nödvändig ordsakernas och följdernas
fortgång; nb. jag bör vål icke neka, at temperamenteme mycket
inflyta; men denna temperamentsbestämningen, om den angår slagen,
angår den visst icke arterna och alraminst graderna; om et barn
t. e. i moderlifvet är naturligen tempererat för äran, så ligger
der-före icke i temperamentet, om det skall vara en kolbrånnares eller
en lamas åra, om en åra i denna vägen eller i en annan; detta
bestämmes sedan af tusende andra omärkeliga inflytander och
biomständigheter etc.). Och detta gäller om alt det man kallar instinkter.
Här gifvas oåndeligen mindre verkeliga instinkter än vanor och
tillkomna modifikationer (eller om man hällre vill säja förvårfvade
färdigheter). Åtminstone är det så hos människan, hvars förmögenheter
åro naturligen mera obestämda, än hos djuren, som icke åro ämnade
för en så stor sfår (krets). Låtom oss nu lämpa detta på
odödlighetens begär. Jag påstår, genom förnuftets och analogiens mågtiga
kraft påstår jag, at det icke är en instinkt. Hår gifvas hela folkslag,
som icke en gång drömma om odödligheten, och om det .än aldrig
hade varit, så hafva ju de vise, som egenteligen böra heta
människo-slägtet, filosofeme hafva ju i alla tider tvistat om denna frågan, och
i våra dagar hvad år väl mera problematiskt? Men når har man
väl någonsin satt en instinkt i fråga? eller tvistat om et medfödt
begår är medfödt? eller resonerat bort hungern? Det år klart at de
som tro odödligheten, skola häftigt åstunda den; ty människor åstunda
alt godt, som de anse mögeligt för sig at få och åtnjuta; men jag
åter, som icke tror den, känner ingen åtrå, utom de ögnablick, då
jag sjelf lemnar mig åt denna onekeligen söta fantasien och anser
den som en tillkommande verklighet. Odödlighetens begår har då
upkommit af den föreställning man gjort sig, at detta aflägsna goda
verkeligen hörde till ens möglighets och åtnjutandes krets; ty detta
begäret försvinner tillika med föreställningen, på samma sätt som
lycksaligheten med drömmen. Men denna meningens ålder och
allmänhet bör förklaras af okunnighetens, dess moders, ålder och
allmänhet. Okunnigheten har alstrat af sig högmodet och högmodet
hela religionen och i synnerhet denna mehingen. Jag vill förklara
.mig: alla folkslag, då jag ifrån dem undantar filosoferne, hafva af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:17:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1898/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free