Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrka och dess * naturliga grunders kraft, utan tillhjelp af ris och
busar; och at du icke bör undra öfver de svårigheter, som möta
dig på denna stora och ärofulla vägen. De niäste lagstiftare och
folkslag på jorden ha derföre häldre fallit på religioner och dickter,
ofta orimliga, men mäst altid nyttiga; efter öfvertygelsens väg aldrig
är gemena^hopens; efter barn böra ledas genom glitterverk och
trälar genom frucktan. Men jag, Arist, har föresatt mig någon ting
ännu svårare. Som sceptikus, som naturalist, som deist, som
materialist, som spinozist, utan tillhjelp af en hämnande Gud, utan
Elysium och Tartarus, anseende människan som en blott fysisk
varelse, vill jag upleta dygdens grunder i vår egen naturs inrättning
och göra hänne älskad genom dess egna och medfödda värde. Annu
mer; jag har till detta försöket valt kyskheten, till hvilken af alla
dygder är svårast at visa våra naturliga förbindelser; ty hon
innefattar icke blott et nödtvunget återhåll, som faran pålägger; utan
et uppoffrande af våra ljufligaste och ömmaste begär, äfven då, när
naturens krafter verka som mägtigast, och sinligheten i sin styrka
och sin blomma, och blodets värma, och alt tyckes inbjuda, tyckes
ropa nöjet.
T - -
2 brefvet.
Arist!
Man måste ha et rätt begrepp oin människonaturen, för at i
dygdens inskärpande icke behöfva fly till falska och sjelfgjorda
grunder. Alla jordens folkslag liafva i brist af detta begreppet fallit på
en mängd dåraktiga och barnsliga bevekelseskäl; och sjelfve
renlärighetens despoter begripa med möda (efter det strider mot deras
interesse), at dygdens grunder äro oss likaså medfödda, som lastens.
Men låtom oss betrakta människorna! De födas med en mängd af
behof och lifliga begär, som de alla sträfva lika at tillfridsställa och
förnöja. Nu är det en allmän varelsernas lag, at så långt deras
begrepp och naturliga förmåga, så långt deras möjlig hets-krets sträcker
sig, så långt sträcka sig ock deras önskningar och begär. Människans
åtrå innefattar således åtminstone hela jorden och alla de[grader af nöje,
ära och välde, som den har att bjuda; och hon behöfver endast tro
himlarnes rike och odödligheten mögliga för sig, så innefattar denna
omätteliga åt rån äfven dem. Denna naturliga åtrån är icke i lika
högd verkande hos alla; men det upphäfver icke dess allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
