Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alt hvad vi tadle, år genom et vanvett. Vi kånne genom vår
inbildning en höyre fullkomlighet: och straxt, efter den, fördöme vi
alla lägre.
Däraf ondt, förbannelser, fel, mönstra.
Men alting är blott genom hvad det är; och icke genom hvad
det intet är.
Således år frågan altid: huru mycket har detta tinget? Och ej:
huru mycket har det intet?
Men efter denna lagen är alt, i sin grad, godt: har en viss
realitet, kraft, fullkomlighet, och åfven skönhet.
Genom denna samma dårskap fördömer man sig sjelf, och andra.
Rosen är svag, emot eken: eken ful emot rosen.
Det mindre sköna, starka: emot det mera sköna, starka. Det
lilla emot det stora.
Men, i naturen, är blott alt, hvad det är, dårföre at det kan
ej annat vara. Och i hvad det är, har altid sin grad af naturens
kraft, lif, och skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
