Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evripideiska motiv i Asteropherus »comœdia» Tisbe. Af Viktor Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Viktor Lindström,
honom till mönster? På grund af de hypotetiska förebildernas
obe-fintlighet är hvarje på jämförelse stödd visshet själfsagdt utesluten.
Vi äro hänvisade till förmodanden. Om vi då utgå från Schücks
hypotes, som är forskningens sista ord i frågan om Tisbes ursprung,
möter intet hinder att antaga, att axplockningen från E. är A:s eget
värk. Schück säger sig nämligen icke tro, att vår komedi är någon
slafvisk efterhämning af de engelska komedianternas drama »Tisbes
vundt pyramo». Häremot talar nämligen dels förekomsten i stycket
af vissa uppräkningar, »hvilka blott kunnat nedskrifvas af en svensk»1,
dels den formella olikheten mellan det tysk-engelska skådespelet,
som troligen var skrifvet på prosa, under det att Tisbe är på
knittel-värs, dels ändtligen den omständigheten, att A. lånat »såväl en af
hufvudpersonernas namn som en del andra smådrag från ett annat
af den engelska truppens repertoarstycken». Och han slutar med
att tillägga dramat »ett obestridligt intryck af själfständighet».
»Troligen har han (Asteropherus) blott ur minnet erinrat sig handlingens
gång, karaktärerna och vissa enskildheter. På grund häraf kan man
också våga det påståendet, att Tisbe jämte Brascks Filius Prodigus
är det enda af denna periods skådespel, som röjer värkligt
dramatiska anlag.» Schück Sv. lit.-hist. I, sid. 625 f.2.
Återstår att betrakta lånen själfva i förhållande till den primära
fyndorten. Såsom redan blifvit antydt, kan man urskilja tvänne
hufvudslag: sådana motiv, som ännu kunna hänföras till den
jämförelsevis fria imitiationen, och sådana, som helt eller delvis hafva
karaktären af öfversättning. Till det förra slaget hör då främst episoden
med Tisbes kransoffer i II: 1. Denna episod förefaller att vara fritt
tillskapad efter samma förebild som Pyramus liknande offer i den
därpå följande scenen. Själfständigt förvaltadt är äfven lånet från
den evripideiska prologen i II: 3, om ock en eller annan värsrad
klingar väl lika med de grekiska trimetrarna. De ord, med hvilka
Pyramus inleder sin monolog i II: 4, höra äfven till denna grupp.
Fria efterbildningar äro vidare III: 3 (framställningen af Pyramus
häftiga kärlek), som naturligtvis skall vara en pendant till föregående
scen mellan Tisbe och Tuscnelda (parallellism), samt VI: 1: »Diana,
tin gudinna, iagh ähr» o. s. v.
1 Till dessa, som Schück ej närmare änger, kan icke den i kulturhistoriskt
afseende märkliga uppräkningen af maträtter och dricksvaror i III: 1 höra, ty
denna är tvifvelsutan ett lån från det tyska lustspelet. Se Ljunggren Sv. dr. sid.
223, noten! Jfr Schück Skand. Arch. I: 381 f.!
2 Att Ljunggrens åsikt ej heller behöfver kollidera med tanken på A. såsom
låntagare, framgår tydligt af citatet i inledningen till denna uppsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
